MED TOMMA HÄNDER.

1.  Säg något om Thereses andliga utveckling?

Kapitel.1

1 UPPVAKNANDET.

Vid julen 1886 förändrades allting.

Man kan inte jämföra Thereses inre tillväxt med

den hos andra fjortonåriga ungdomar.

Hon började mycket tidigt att intensivt

leva som kristen. 

Hon är knappt nio år gammal när hon medvetet

väljer helighetens ideal.

Kort tid därefter upptäcker hon lidandets nödvändighet och accepterar den.

Hon är radikal, hon "väljer allt" och

"vill inte vara helgon bara till hälften"

Hennes första kommunion, vid elva års ålder,

är ett länge förberett möte,

en "sammansmältning" med Herren.

Det är anledningen till stora eukaristiska nådegåvor, vilka särskilt kommer att inge henne kärlek till lidandet.

Ty lidandet finns där:  luttrande tvivel över hennes

gärningars moraliska värde, överkänsligheten

som tvingar henne till ett varaktigt tillstånd

av "god vilja", och som förblir overksamt

och fruktlöst fram till "julens nådegåva 1886.

Hon blir då äntligen befriad från sig själv

och psykologiskt i stånd att bättre upptäcka

omvälden:  Gud och medmänniskorna.

Jag kände kärleken tränga in i mitt hjärta,

behovet att glömma sig själv för att glädja

andra, och alltifrån det ögonblicket var jag lycklig!

2.  KALLELSEN.

Missionärskallelsen tilltalar henne, men för

sin egen del anser hon det mera logiskt att

leva sin kärlek till medmänniskorna inom

Karmels bedjande tillvaro.

Hon uttrycker sitt uppsåt på ett sätt som

betonar den sociala dimensionen när hon

inträder i klostret:

"Jag har kommit för att rädda själar och särskilt

för att be för prästerna".

Med kärleken som ideal -- det är nästan hennes enda bagage ---- befinner hon sig

den 18 april 1888 framför klausurporten till

karmelitklostret i Lisieux.

Med glatt hjärta stiger hon över tröskeln.

3.  ÖKNEN.

När Therese tänker tillbaka på sin resa till Rom,

skriver hon: "Aldrig förr hade jag varit omgiven

av sådan lyx.

Men lyckan ligger ju inte i rikedom, ty jag skulle

varit lyckligare under ett halmtak med hoppet

om Karmel, än bland förgyllda paneler,

vita marmortrappor och sidentapeter med

sorg i hjärtat.

Å, jag kände att glädjen inte ligger i tingen

omkring oss, den finns själens innersta,

och därför kan man äga den i ett fängelse likaväl

som i ett slott.

Jag är ju lyckligare i Karmel ---- även under

inre och yttre prövningar --- än i världen,

där jag var omgiven av livets bekvämligheter

och framförallt av familjelivets lycka"! 

Öknen möjliggör att man snabbt uppnå detta mål.

Johannes av korset uttrycker det så här:

den kortaste vägen till ALLTETS höjd

går genom INTET.

Så vill Therese också ha det: inga omvägar till

kringliggande bebodda trakter, utan rakt fram

genom öknens hjärta.

Ensamheten är då ingen tomhet.

Man är på väg till en oas där den älskade bor.

På så sätt följer oasen med oss, den älskade

kommer oss till mötes.

Öken får en djup dimension.

Försakelserna fylls av mening.

I själva verket befinner sig den Älskade inte

i oasen under den andliga ökenvandringen.

Therese råkar även ut för stunder, då natten kommer över öknen.

Allting förflyktigas.  Hon ser inte längre

den osynlige: det är lidandet, den djupaste erfarenheten av öknen.

Öknens hjärta är hjärtats öken.

Hon förnimmer inte längre Jesu hand.

Skälvande ser hon sig omkring.

Hon frestas att tänka:  Han är inte här,

han är ingenstans.

Men det är dålig logik. 

Däremot är det god logik att säga

"Saliga de som inte har sett men ändå tror "

( Joh. 20:29 ).

Och vi möter ständigt temat om kärleken till

Jesus i hennes brev från ökenvandringen

"jag vill ge Jesus allt, jag vill inte ge den skapade

varelsen så mycket som en atom av min kärlek.

Han vill att allt skall vara för honom.

Ja, då skall allt vara för honom, allt!"

Jag skulle vilja älska honom så mycket!....

Älska honom mer än han någonsin älskats!...

Min enda  önskan är att alltid göra Jesu vilja!"

Vår uppgift är att glömma oss själva, att tillintetgöra oss .... vi är så lite ....

och ändå vill Jesus att själarnas frälsning

skall bero på våra  uppoffringar, på vår kärlek

( ... ) livet blir kort,  evigheten oändlig...

Låt oss göra livet till ett ständigt offer,

ett kärlekens mysterium, för att trösta Jesus,

han önskar inte något annat än en blick,

en suck, men denna blick, denna suck bör vara

för honom ensam!...

Den dag då hon avlägger sina löften formulerar

hon denna bön:

"Må jag aldrig söka eller finna något utom

dig ensam ( ... ).

Låt aldrig det jordiska oroa min själ ( ... )

Jesus, jag ber dig endast om ( .... ) kärlek,

den oändliga kärleken utan annan gräns än dig ....

En kärlek som inte längre är jag, utan du,

min Jesus.

4. SANDEN.

Nu upptäcker hon sandens symbolik.

Sanden är en anonym massa av små korn,

alla lika varandra, nästan osynliga.

Sandkornet är en symbol för fattigdom och litenhet,

för det som inte drar till uppmärksamheten till sig.

Under Thereses första år i klostret passar bilden

med sandkornet föträffligt väl in i hennes tankevärld.

Hon lever dold för världen i ett klasurkloster.

Hon är nästan tillintetgjord under lidandets tyngd.

Dessutom upplever hon torka och tomhet i bönen.

Men hon vet att hon är utsatt för Solens brinnande

värme. Så länge tycker hon om små, oupptäckta

handlingar.  Kärleken är hennes ideal,

och vägen dit kan beskrivas som en ansträngning

att i allt förminska sig själv, sammanfattas

i valspråket:  "Försvinna för att älska".

I alla denna unga karmelits skrifter märker

man att det som ger henne mod i lidandet

är kärlek till Jesu person.

Hennes längtan efter att bli glömd och okänd

är helt inriktad på en person, det är en längtan

efter att han allena skall lägga märke till henne.

Therese har ständigt uttrycket "att vara liten"

på läpparna.  Hon kommer att ha det senare också. 

Dock kan en märkbar förändring konstateras.

Litenhet är under de första åren främst synonymt

med den ödmjukhet, som står till förfogande

för kärleken till Gud.

Senare kommer litenheten, som symboliseras

av barnet, att sträcka sig långt bortom

ödmjukheten, som för övrigt alltid kommer att

förbli ett grundelement.

Litenheten blir då huvudsakligen ett barns

"tillitsfulla hopp" till sin far.

Den står då inte längre till förfogande för vår

kärlek till Gud, för den kärlek vi vill bära fram,

utan för Guds barmhärtiga kärlek till oss,

som vi skall ta emot.

Här har vi Thereses djupaste övertygelse:

"Jag känner inte något annat sätt att nå

fullkomligheten än kärlek".

Efter flera års erfarenhet av sin egen vanmakt

och framför allt efter att ha blivit bländad

av insikten i Guds barmhärtighet skriver hon:

"Det är förtröstan och endast förtröstan

som kan leda oss till Kärleken. 

2.  Vad är Guds barmhärtighet för Therese?

KAPITEL 2.

FRÅN KRIS TILL AVSPÄNNING.

Det är en januari-kväll 1895.

I Karmeliterklostret har syster Therese dragit

sig tillbaka till den ensamma tystnaden i sin

lilla ouppvärmda cell. 

Hennes grova dräkt ger henne ett visst skydd

mot kylan.  Hon sitter på en liten pall,

som tillsammans med den hårda bädden -----

en halmmadrass, tre plankor, två små

bockar ---  utgör hela möblemanget.

Hon nhar nyss fyllt tjugotvå år och har varit

i klostret i nästan sju år.

Flickan har blivit en kvinna med samma andliga

iver som förr, men mera vis och mera innerlig.

Hon har trettiotvå månader kvar att leva.

Ljudlöst fortsätter tuberkulosen sitt nedbrytande

verk i hennes kropp.

Therese är en lycklig kvinna.

Hennes hjärta är fyllt av frid, glädje och Närvaro.

Den stränga ensamheten har något festligt

över sig denna iskalla kväll.

Det lilla rummet är fyllt av Gud.

Hon håller en skrivbräda på sina knän och skriver

ner några tankar om sitt liv.

Ungdomsminnen.

Hennes underordnade har så befallt.

Efter en första oro har hon i all enkelhet böjt

sig för denna befallning.

Det hon nu vill skriva ner på pappret är inte så mycket hennes liv utan snarare den

Älskades roll i henne kärleksäventyr.

Hon upptäcker honom i allting.

Snarare än att lägga fram fakta vill hon tala om

Guds nåderika godhet, som lyser rakt igenom

dessa fakta och ger dem djup.

Hennes kallelse, hela henne liv, hennes forna

lidanden och inre strider, ja, allt infogas

under ett "mysteriums" tecken.

Och detta mysterium fått ett namn:

"Barmhärtighet".

  

Mitt liv:

Ser mig själv: Levde i en 25 kvadrat lägenhet;

under tio års tid. 

Saknade en tv.  Läste Guds ord.

Tog ledighets dagar från jobbet.

Ibland kortare tid; ibland längre tid; i ensamhet.

3.  Vad innebär "den lilla vägen"? 

HENNES MANIFEST.

Berättelsen om den uppmuntrande drömmen

av den 10 maj är enligt Therese ett vackert

"preludium" till det som följer.

Under sömnen dyker en fråga upp ur hennes

undermedvetna  ( den lever alltså på djupet !):

"Begär ( inte Gud ) något mer av mig än mina

ynkliga små gärningar och mina önskningar.

Är han nöjd med mig?

Hon får ett jakande svar.  Therese vaknar av glädje.

Hon kommer alltid att se ett Herrens tecken

i denna dröm mitt i sin mörka prövning,

en garanti för äktheten i hennes väg.

Ty det är just i detta som hon ser sammanfattningen av sin "Lilla väg": att göra sitt bästa med "fattiga små gärningar" och för

övrigt "längta", alltså förtrösta på att Herren är nöjd med hennes oförmåga är nöjd med hennes

oförmåga och skall ge henne det som hon inte

kan förvärva själv.

Därför är denna berättelse en idealisk inledning

till Thereses "lila lära".

Låt oss se närmare på orden "fattiga små" gärningar.  De är inga ihåliga ord hos Therese

eller vanliga diminutiv föratt presentera

sakerna på mera charmerande sätt.

Som den äkta kontemplativa människa hon är

laddar hon sina intryck med mening!

Hon tror på det hon säger och är övertygad om

sin fattigdom och sin begränsning.

LITENHETEN är hennes livsklimat, men man anar vilket stort ädelmod som finns fördolt däri.

Litenhet är här ödmjukhetens djup,

självförglömmelse, utrymme för den Gud som

är större än det egna jaget, sanning,

beredskap att tjäna.

Sådana FATTIGA, sådana SMÅ har Jesus saligförklarat i sin Bergspredikan.
Therese ställer sig beslutsamt i deras led.
Hon ser de "små själarna" som en klass
privilegerade vänner till Jesus, ja, egentligen

den enda klass han håller av.

Om man inte blir som ett barn blir man inte

delaktig av himmelriket, säger han till varje människa  ( jfr   Matt 18:3 ).

Therese vill undvika varje sken av storhet.

Hon påminner om sin "otrohet", sina "svagheter",

sina "fel".

Ingenstans jämställer hon sig med de

fullkomliga.  Det är typiskt att hon i brevet utan

att tröttna stryker under uttrycket SMÅ SJÄLAR:

ända till sju gånger!

Det är där hon känner sig hemma! Det är för dem

hon skriver sin "lilla lära".   

Honn vet att de är legio.

I grund och botten skriver hon om den väg som

varje människa bör gå. 

4.   TILLIT OCH ÖVERLÅTELSE ÄR NYCKELORD

FÖR THERESE.

2.  GUD, DEN  OFÖRLIKNELIGE.

Therese konfonteras också med sin otillräcklighet på grund av den oändliga räckvidd hennes

kärlekslängtan har.

Älska, älska helt, oändligt, gränslöst:

sådan var och är hennes dröm.

Det är för detta som hon gjort sig fri.

Det är därför hon har blivit fattig på allt,

fri från sig själv, det är därför hon ber och vakar.

Det är hennes enda mål.

Men hon får mycket snart "sinne för det Oändliga".

PÅ sin professionsdag ber hon om "den

oändliga kärleken utan annan gräns än dig .....

En kärlek som inte längre är jag utan du,

min Jesus"   I sin offerakt bönfaller hon Gud

om den "fullkomliga" kärlekens "matyrium".

Manuskript B talar om kärlekens fullhet 

och nämner tiogånger denna kärleks #dårskap". 

Den kärlek hon överlämnar sig åt på detta sätt uppväcker ytterligare något inom henne.

Hon  upptäcker de latenta möjligheterna,

som slumrar i det mänskliga hjärtats djup

och som genom kärleken kan blomstra upp.

Som den unga kvinna hon är börjar hon njuta

smaken av kärleken till Jesus och människorna!

Här finns heller inga gränser!

Vid varje akt av kärlek känner hon en längtan:

"mera" och "på nytt"!

Hennes längtan tilltar hela tiden:

"Hjärtat förlorar inte sin naturliga ömhet därför

att man ger det åt Gud, tvärtom växer denna

ömhet genom att den blir renare och mera gudomlig"

"Med glädje känner jag att hjärtat vidgas

av kärleken till honom och att det förmår ge  ojämförligt mycket mera åt dem det älskar

än om det hade inkränkts till en självisk

och ofruktbar kärlek"

Varje vinst som kärleken har gjort skapar ny törst

och större kapacitet att dricka.

Varje erfarenhet av den kärlek somm hon ger och får ta emot framkallar hos Therese en längtan

att älska ännu mer intensivt.

Som er röd tråd genom hela Thereses liv i kärlek

går längtan efter att älska den Älskade

på det sätt han förtjänar: på ett i sanning värdigt sätt, och ge ett svar som överensstämmer

med den kärlek som hon älskas med,

ett svar där hon ger lika mycket som hon får,

utan att behålla något för sig själv.

Den ivrigt älskande Therese vill älska Herren

lika mycket som han älskar henne.

Men härmed viger hon sig åt ett gränslöst,

om än heligt, nederlag.

Vi älskar aldrig Gud så som han har älskat oss.

Han älskar oss altid först och mest.

Vi kommer aldrig att kunna återgälda

denna kärlek.

Vi måste alltid erkänna oss besegrade, ty

"Gud är större än vårt hjärta"  ( 1 Joh. 3:20 ).

Till honom riktar vi lovsången:

"Ty du alllena är helig.  Du allena Herre.

Du allena den Högste".

Likväl kan kärleken inte låta bli att sträva efter jämlikhet.

Johannes av Korset säger att "själen önskar

komma att älska Gud med samma renhet

och fullkomlighet som hon älskats med,

för att på så sätt återgälda honom hans

kärlek med sin egen" ( ..... )

"Denna jämlikhet har själen alltid åstundat,

både naturligt och övernaturligt,

emedan den älskade inte kan vara tillfreds

om hon inte känner att hon älskar lika mycket

som hon är älskad"

Therese inser med obönhörlig realism det faktum,

att vi aldrig kommer att kunna älska Gud SÅ

SOM han har älskat oss.

Vi kommer alltid att bli överträffade, vi kommer alltid till korta, vi måste alltid acceptera vår

kärleks otillräcklighet.

Vid sitt livs afton uttalar helgonet denna rörande

bekännelse:  "Din kärlek har alltsedan min barndom kommit mig till mötes, den har vuxit med mig,

och nu är den en avgrund vars djup  jag inte

kan pejla.   

Kärlek drar till sig kärlek, därför höjer jag min

blick mot dig, Jesus, den skulle vilja fylla den

avgrund som lockar den, men den är inte

ens en droppe i havet!......

För att älska dig så  som du älskar mig,

måste jag låna din kärlek, först då finner

jag vila"

Efter dessa refektioner kan man dra två slutsatser:

1.   Ödmjukhet är ett grundelement på Thereses väg

mot heligheten.

Människan måste ödmjukt acceptera sin

faktiska och oundvikliga ofullkomlighet.

Hon måste i sanning acceptera sig själv

sådan hon är. 

    

2.  Man ser hoppets betydelse.

Kärleken kan aldrig av egen kraft komma dit

den vill.  Det finns verkliga tillkortakommanden

och det är en omöjlighet att någonsin kunna

återgälda Gud med samma mynt,

med kärlekens mynt.

Gentemot honom står vi i alltid i skuld.

Dååterstår det endast att be, bönfalla, hoppas:

"Herre, värdigas låta din egen kärlek växa i mig.

Komplettera det som saknas i min kärlek.

Fyll mina tomma händer, ge mig ditt hjärta." 

 

  

ORDSPRÅKSBOKEN.  15:1-16.

¤Ordspråksboken.  15:1.

1.  #Mjukt svar stillar vrede,

hårda ord väcker harm#.

Ödmjukt, ömsint och milt svar; 

stillar vreden och förbittringen.

Våldsamma, oförsonliga och hårdhjärtade ord;

ger förbittring, irritation och upprördhet.   

Ordspråksboken.  25:15.

15.  #Tålamod beveker härskare,

mild tunga bräcker ben#.

Tålmodigheten, uthålligheten och tåligheten;

påverkar och mjukar upp styresmännens sinnen.

Fridsam, saktmodig och mild tunga;

knäcker och bryter sönder ben. 

¤Ordspråksboken.  15:2.

2.  #Den vises tal flödar av kunskap,

ur dårens mun strömmar enfald#.

Förnuftiges tal och klokes tal; flödar av

lärdom, klarhet och kunnighet.

Ur dumdristiges och idiotens muns ord;

strömmar dumheter och okunnighet.

Ordspråksboken.  13:16.

16.  #Den förståndige gör allt med insikt,

dåren sprider dumhet omkring sig#.

Betänksamme och kloke gör allt med;

förståelse och kännedom.

Dumdristige och idioten; sprider okunnighet

och struntprat i sin omgivning.

¤Ordspråksboken.  15:3.

3.  #Herrens blick når överallt,

den följer onda och goda#.

Herrens allvetande blickar ser överallt.

Allvetande blickar vakar över omoralen,

ondsintheten, arvssynden och dödssynden.

Vakar över; renhjärtligheten, syndfriheten

och ostraffligheten.

Ordspråksboken.  5:21.

21.  #Herren ser var människan går,

han ger akt på alla hennes steg#.

Allvetande blickar ser människans fotsteg.

Iakktar och lyssnar på hennes steg;

till att göra det onda eller goda.

¤Ordspråksboken.  15:4.

4.  #Läkande ord är ett livets träd

men svekfulla knäcker lusten att leva#.

Läker och återställer inre hälsan;

ordens läkande av själssår.

Falska och illistiga ord; ger ångest,

rädsla och oro.

Ordspråksboken.  12:18.

18.  #Tanklösa ord kan såra som svärd,

men den vises tal ger läkedom#.

Tankspridda och korttänkta ord;

ger djupa själssår.

Förnuftigt och klokt tal; ger läkedom

till ande, själ och kropp.

¤Ordspråksboken.  15:5.

5.  #Dåren förkastar sin fars fostran,

klok den som låter sig tuktas#.

Dumdristige och idioten; avvisar och fördömer

sin fars fostran och tuktan i de andliga dygderna.

Vise och förståndige; förstår tuktighetens djupheter, in i treenighetens inre liv.

Ordspråksboken.  10:17.

17.  #Den som tar emot fostran visar vägen till liv,

den som undviker tuktan leder vilse#.

Ödmjukt hjärta+öppenhjärtlighet inför fostrans

inre liv, vägen till livets varaktighet.

Ej hörsammar tuktans inbjudan; leder till

förvillelse och villovägar. 

¤Ordspråksboken.  15:6.

6.  #I den rättfärdiges hus samlas rika skatter,

vad den onde tjänar förfäras#.

I den sveklöses och svekfries hus;

samlas värdefulla rikedomar.

Samvetslöses och ondsintes förtjänst;

värdelös och betydelselös i människors

och Guds ögon. 

Jobs bok. 27:19.

19.  #Rik går han till sängs ---- en sista gång:

när han slår upp sina ögon är allt borta#.

Rikedomens otrygghet; rik inför nattens vila,

bemöts av fattigdomen; efter nattens vila.

¤Ordspråksboken.  15:7.

7.  #Den vises ord sprider kunskap

dårens tankar går vilse#.

Klokes och förståndiges ord; sprider kunnighet,

lärdom och insikt.

Dumdristiges och idiotens tankar;

förvillelsens och villovägarnas tankar.

¤Ordspråksboken.  15:8.

8.  #Den ondes offer väcker Herrens avsky,

den rättrådiges bön behagar honom#.

Samvetslöses och ondsintes offer;

väcker Herrens förakt och hat.

Sveklöses och svekfries böneliv;

Herrens hjärtats välbehag.

Jesaja bok. 1:11.

11.  Vad skall jag med alla era slaktoffer?

säger Herren.

Jag är mätt på brännofferbaggar

och gödkalvars fett, jag vill inte ha blodet

från tjurar och lamm och bockar#.

Herrens förakt och hat mot egna gärningars

offertjänst; i likhet med Kains offertjänst;

ej Herren till välbehag.

¤Ordspråksboken.  15:9.

9.  #Herren avskyr syndigt leverne,

strävan efter rättfärdighet älskar han#.

Herren föraktar och hatar köttets gärningar 

Gal. 5:19-21.

Renhjärtligheten, syndfriheten och ostraffligheten;

Herren till välbehag.

Ordspråksboken.  11:20.

20.  #Rent silver är den rättfärdiges tal,

de ondas tankar är utan värde#.

Renhjärtades, syndfries och ostraffliges tal;

liknar silvrets dyrbara renhet.

Samvetslöses och ondsintes tankar;

betydelselösa och tomhetens tankar.

¤Ordspråksboken.  15:10.

10.  #För den avfällige är fostran ett ont,

men den som skyr tuktan måste dö#.

För den otrogne är andlig fostran; smärtsam

och plågosam.

Otrognes olydnad inför tuktans inbjudan;

får uppleva dödens verklighet.

¤Ordspråksboken. 15:11.

11.  #Dödsriket och avgrunden ligger

öppna för Herren, hur mycket mer då

människors hjärtan#.

Herrens kännedom om dödsrikets

och avgrundens verklighet.

Herrens allvetande kännedom om

människans inre tankar och vilja.

Jobs bok.  26:6.

Bildads tredje tal; från Shuach.

6.  #Dödsriket ligger naket inför honom,

avgrunden är lottad#.

Psalm. 139:1.

En psalm av David.

1.  #Herre du rannsakar mig och känner mig#.

Herre, du prövar och undersöker mitt hjärtats trohet.

Du har kunnigheten och insikten av mitt

hjärtats renhet, ärlighet och öppenhjärtlighet.

Ordspråksboken.  20:27.

27.  #Herren vakar över människans livsande

och ser in i hennes innersta#.

Herren skapade människan till sin avbild;

i skapelsens sjätte dag; inblåste sin livsande

i hennes näsas andningsorgan.

I sin kärleksfulla ömhet; vakar över

hennes livsande. 

Hans allvetande ögon ser in i hennes innersta liv.

Ordspråksboken.  21:2.

2.  #Människan tycker sig handla rätt,

men hjärtat prövas av Herren#.

Människans egoistiska vilja; tror på vad hon

själv gör och vill göra.

Herrens närvaro prövar och undersöker;

hennes hjärtats innersta vilja och tankar.

Ordspråksboken.  24:12.

12.  #"Vi visste ingenting", säger du,

men han som prövar hjärtan ser,

han som vakar över ditt liv vet,

och han ger alla deras gärningars lön#.

Lögnen förnekar och förskjuter sanningen.

Herrens allvetande ögon; prövar och undersöker;

människors hjärtans innandömen.

Hans vaksamma öga; ger honom kännedom.

Belönar deras hjärtans gärningar. 

Jesus Syraks bok.  23:19.

19.  #Han fruktar bara människors ögon,

men Herrens ögon känner han inte;

de är oändligt klarare än solljuset,

de ser varje steg som människor tar

och blickar in i gömda vrår#.

Människans sinnerlighet; känner en rädsla

inför människors ögons tänkande.

Sinnerligheten känner inte Herrens allvetande ögon.

Hans ögons renhet och överskådlighet;

ej jämförbart med solljusets ljusstrålar.

Hans renhets ljusstrålar belyser;

varje fotsteg hon tar.

Hans belysta+allvetande blickar ser in i

människans innersta liv.   

Lukas.  16:15.

15.  #Ni vill framstå som rättfärdiga inför

människorna, men Gud känner era hjärtan.

Det som människor sätter högt är skändligt

i Guds ögon#.

Egoviljan: vill visa sig renhjärtlig, syndfri och

ostrafflig inför människors och Guds ögon.

Guds allvetande ögon prövar och undersöker;

era hjärtans innandömen.

Inför den mänskliga sinnerligheten äras;

i Guds ögon avskyvärt och förkastligt. 

Hebreerbrevet.  4:13.

13.  #Ingenting kan döljas för honom,

allt skapat ligger naket och blottat för hans öga.

Och inför honom är det vi skall avlägga räkenskap#.

Ingenting hålls hemlighet inför honom.

Alla skapade livsvarelse; ses av honom;

allt dras fram i ljuset inför honom.

Inför Hans domstol; skall vi alla stå till svars för;

vårt jordiska liv.

¤Ordspråksboken.  15:12.

12.  #Hädaren ogillar klander,

han söker sig ej till de visa#.

Bespottaren och föraktaren; fördömer och avskyr,

kritik och anklagelser. 

Låter sig ej inbjudas av de visas närvaro.

Ordspråksboken.  9:7.

7.  #Den som tillrättavisar en hädare blir skymfad,

den som klandrar en syndare möter hån#.

Bespottaren och föraktaren lyssnar inte på

moralpredikan, förmaningar och tillrättavisningar.

Kritisera och anklaga en syndaträls livsstil

och livsföring; bemöts av bespottelse,

glåpord och förödmjukelse.  

Ordspråksboken.  13:1.

1.  #En klok son älskar fostran, den trotsige

lyssnar inte på klander#.

Vis, erfaren och förståndig son; bemöts av

fostrans kärlekssår.

Hårdnackade och övermodiga;

lyssnar inte på kritik och anklagelser.

¤Ordspråksboken.  15:13.

13.  #Glatt hjärta ger ljus uppsyn,

sorg skapar modlöshet#.

Förnöjsamt hjärta; utstrålar ett fint 

och mjukt leende. 

Sorgset hjärta skapar rädsla och missmod.

Ordspråksboken. 17:22.

22.  #Glatt hjärta ger god hälsa,

modlöshet suger märgen ur benen#.

Tacksamt hjärta; läkande och hälsosam.

Missmod och rädsla; livsglädjens

och hjärtefridens fara och olycka.  

¤Ordspråksboken.  15:14.

14.  #En klok man söker kunskap,

dåren ägnar sig åt dumt prat#.

Vis och förnuftig man; känner hjärtats

längtan efter insikten och lärdomen. 

Samvetslöse och ondsinte; tar sig tid för

sruntprat prat och tomma ord.

Ordspråksboken.  13:16.

16.  #Den förståndige gör allt med insikt,

dåren sprider dumhet omkring sig#.

Fullkomliges, klokes och betänksammes;

livsstil och livsföring; återspeglar hans

insiktsfulla vilja.

Samvetslöse och ondsinte; sprider

sin dumdristighet och idioti i sin omgivning.

¤Ordspråksboken.  15:15.

15.  #Den fattige har det alltid svårt,

men gott lynne ger ständig fest#.

Fattiges fattigdom; lidande och smärtsam.

Varmhjärtat och godhjärtat sinne;

ger daglig inre glädje, ro och harmoni. 

¤Ordspråksboken.  15:16.

16.  #Bättre knapphet och gudsfruktan

än överflöd och oro#.

Bättre livets brister och fattigdom

och hjärtats lydnad inför Herrens lagbud;

i stället för rikedomens lyx och överflöd.

Psalm.  37:16.

16.  #Bättre det lilla den rättfärdige har än de gudlösas stora rikedom#.

Bättre livsstil och livsföring i den renhjärtliges,

syndfries och ostraffliges närvaro;

i stället för gudsförnekarens och fördömdes

närvaro i lyx och överflöd. 

Ordspråksboken.  16:8.

8.  #Bättre äga lite med rättfärdighet

än tjäna mycket med orätt#.

Bättre liv i renhjärtligheten, syndfriheten

och ostraffligheten; i stället för att förtjäna

en orätt vinning.

Predikaren.  4:6.

6.  #Bättre en handfull i lugn och ro

än två händer fulla och mycket möda,

ett jagande efter vind#.

Bättre en livsföring i lugnets och rons

ärerika välsignelser; i stället för arbetssamma,

och arbetstyngda händer.

Arbetsamma händers jagande efter

agnarnas tomhet.

Predikaren.  5:11.

11.  #God är arbetarens sömn, han må äta litet

eller mycket, men den rikes överflöd ger

honom ingen ro att sova#.

Arbetarens sömn fin och givande.

Penningstarkes och förmögnes; lyx och överflöd,

ger honom daglig oro, inför nattens vila.

Jesus Syraks bok.  29:22.

22.  #Bättre leva fattigt i ett skjul av bräder

än äta överdådigt i en annans hus#.

Bättre liv i fattigdom; i ett byggnadsverk

av bräder; i stället för frosseri i annans hus.

ORDSPRÅKSBOKEN.  14:19-35.

¤Ordspråksboken.  14:19.

19.  #Den onde måste buga för den gode,

syndaren vid den rättfärdiges dörr#.

Samvetslöse och ondsinte; ödmjukar sig

inför den varmhjärtade och godhjärtade.

Gudsföraktaren och syndaträlen;

ödmjukar sig inför den renhjärtiges, syndfries

och ostraffliges dörr.    

¤Ordspråksboken.  14:20.

20.  #Den fattige avskys även av sin like,

men rik man har många vänner#.

Nödlidande, behövande och tomhänte;

känner ingen gemenskap i fattigas närvaro.

Förmögen och välbärgad man; har

en givande vänskap.

Ordspråksboken. 19:24.

24.  #Den late sticker handen i skålen

men ids inte föra den till munnen#.

Latheten och bekvämligheten;

ovillig i att äta skålens näringsrika föda.

Jesus Syraks bok.  6:10.

10.  #Somliga vänner är gärna gäster vid ditt bord

men stannar inte hos dig i nödens tid#.

Visar en vänskapskänsla vid ett dukat bord.

Ej beprövad vänskap; ej tillgänglig i trångmål,

svårigheter, lidande och olyckor.

 

Jesus Syraks bok.  13:21.

21.  #Snavar den rike får han stöd av sina vänner.

Faller den ringe stöter hans vänner bort honom#.

Penningsstarke och välbärgade; känner vänners stöd och hjälp i svårigheter, lidande och olyckor.

Nödställde, behövande och tomhänte;

hans vänners slutna händer; förargas

och reagerar sig mot honom.

¤Ordspråksboken.  14:21.

21.  #Den som föraktar sin broder är en syndare,

lycklig den som tar sig an en nödställd#.

Ringaktar, förkastar och avskyr sin broder;

gudsförnekare och syndens träl. ????

Välsignad den som visar omsorg, ömhet och värme;

mot den tomhänte och behövande.

Ordspråksboken.  11:25.

25.  #En givmild människa får rikt igen,

den som mättar andra blir själv mättad#.

Frikostig och godhjärtad människa;

får tillbaks i överflödets inre glädje, ro och harmoni.

¤Ordspråksboken.  14:22.

22.  #Ränksmidaren går alltid vilse,

den som vill gott möter trofast kärlek#.

Intrigmakaren går på villovägar.

Godhjärtade och varmhjärtade möter

trohetens och ståndaktighetens kärleksfulla

ömsinthet och ömhet.

¤Ordspråksboken.  14:23.

23.  #All möda ger vinst, prat bara förlust#.

All arbetsam flitighet belönas.

Pratsamheten och pratsjukheten; ej belönas.

Ordspråksboken.  10:4.

4.  #Lat hand gör fattig man,

flitig hand gör rik#.

Lat och bekväm hand++sluten hand;

Sluten hand++fattig man;  ej givande.

Sluten hand; ej arbetsam.

Sluten hand; lat och bekväm.

Lathetens och bekvämlighetens ovilja;

Ej givande; övermodig; tänker bara på sig själv.

Flitig, arbetsam och ihärdig hand:

gör människan rik på överflöd;

God vänskap, uppmuntrande ord, ärad i staden,

i Guds och människors ögon.

 Ordspråksboken. 21:5

5.  #Flit och förutseende ger vinst,

hastverk bara förlust#.

Arbetsamhet, strävsamhet och arbetsiver;

klokhet, vaksamhet och framsynthet;

gör livet meningsfullt och innehållsrikt.

Slarvigheten och fuskverksamhet;

ger fattigdom, lidande och olyckor. 

¤Ordspråksboken.  14:24.

24.  #Rikedom är den vises krona,

dårens krans är enfald#.

Välstånd och överflöd; den vises ärekrona.

Samvetslöses och ondsintes blomsterkrans;

kortsyntheten och omdömeslösheten.

¤Ordspråksboken.  14:25.

25.  #Ett sannfärdigt vittne räddar liv,

en menedare bedrar#.

Ärligt och sanningsenligt vittne räddar

och försvarar liv.

Den falske; sviker, vilseleder och förråder. 

Ordspråksboken.  12:17.

17.  #Ett ärligt vittne säger sanningen,

en menedare bedrar#.

Trovärdigt, öppenhjärtligt och rättvist vittne;

säger sanningen.

Den falske; sviker, förråder och ljuger

för sanningen.

¤Ordspråksboken.  14:26.

26.  #Den som fruktar Herren har ett tryggt värn,

och barnen får en säker tillflykt#.

Hjärtats lydnad+hörsammar herdens röst;

ó-bekymrad, säker, självmedveten och lugn;

själens försvar och skydd. 

Familjens barn;  känner en lugn och trygg

känsla i föräldrarnas gemenskap.

Ordspråksboken.  10:29.

29.  #Herren är den oförvitliges värn

men ogärningsmannens olycka#.

Herren den syndfries och felfries försvar

och beskydd. 

Herren är lagens förbrytares olycka och fara.

¤Ordspråksboken.  14:27.

27.  #Gudsfruktan är en källa till liv,

en hjälp att undgå dödens snaror#.

Livets lydnad i Herrens uppmaningar och budord;

källan till inre livsglädje, ro och harmoni.

Lydiga fotsteg; stödet och hjälpen;

inför dödens listiga snaror.

Ordspråksboken.  10:11.

11.  #Den rättfärdiges ord är en källa till liv,

de ondas ord gömmer ofärd#.

Renhjärtades, syndfries och ostraffliges ord;

Ordspråksboken.  19:23.

23.  #Gudsfruktan ger människan liv,

hon får vila mätt, skonad från olyckor#.

¤Ordspråksboken.  14:28.

28.  #Talrik är befolkning är kungens ära,

brist på folk blir furstens fall#.

Befolkningens fruktsamhet; kungens ärekrona.

Ofruksamheten; härskarens och furstens;

misslyckande och fördärv.

¤Ordspråksboken.  14:29.

29.  #Den tålmodige är full av insikt,

den hetsige ökar sin dårskap#.

Behärskade, långmodige och fördragsamme;

hjärtat fyllt av insiktens fullhet.

Hetlevrade, ilskne och otålige;

förökar sin dumdristighet.

Ordspråksboken.  12:16.

16.  #Dåren låter genast sin vrede märkas,

den förståndige låtsas inte om en skymf#.

¤Ordspråksboken.  14:30.

30.  #Sinnesfrid ger kroppen hälsa,

lidelse är röta i benen#.

Själsro, själslugn och inre frid;

kroppens läkedom och hälsa.

Ordspråksboken.  17:22.

22.  #Glatt hjärta ger god hälsa,

modlöshet suger märgen ur henne#.

¤Ordspråksboken.  14:31.

31.  #Att förtrycka de ringa är att smäda deras

skapare, ärar honom gör dem hjälper de fattiga#.

Förslava, tyrrannisera och trälbinda;

fattiga, obetydliga och anspråkslösa;

skymfar, bespottar, förtalar och hånar

deras skapare.

Ära skaparen; gör stödet och hjälpsamma

händer mot de fattiga och nödlidande. 

Ordspråksboken.  14:21.

21.  #Den som föraktar sin broder är en syndare,

lycklig den som tar sig an en nödställd#.

Ordspråksboken.  17:5.

5.  #Att håna en fattig är att smäda hans skapare,

den skadeglade undgår inte straff#.

¤Ordspråksboken.  14:32.

32.  #Syndaren slås omkull av sin ondska,

den rättfärdige skyddas av sin redbarhet#.

Gudsförnekaren och syndaträlen;

faller i sin elakhet, illvilja och ondsinthet.

Renhjärtade, syndfrie och ostrafflige;

skyddas av sin svekfrihet, öppenhjärtlighet

och ordfasthet.  

Ordspråksboken.  11:5.

5.  #Den redbares rättfärdighet jämnar hans väg,

den onde faller på sin ondska#.

¤Ordspråksboken.  14:33. 

33.  #I den klokes bröst finner visheten ro,

men bland dårar far hon illa#.

I den klokes hjärta; bor vishetens inre ro.

Samvetslöses och ordsintes liv; i faror och olyckor.

¤Ordspråksboken.  14:34.

34.  #Rättfärdighet ger landet ära,

synd vanhedrar ett folk#.

Renhjärtligheten, syndfriheten och ostraffligheten;

ger landet en ärekrona.

Arvsynden, dödssynden och förvillelsen;

vanärar, förnedrar och kränker landets befolkning.

¤Ordspråksboken.  14:35.

35.  #En duktig tjänare vinner kungens gunst,

en oduglig drabbas av hans vrede#.

Flitig och arbetsam tjänare; vinner kungens

välbehag välvilja.

Lat och bekväm tjänare; bemöts av

kungens vrede, raseri och förbittring.

¤ORDSPRÅKSBOKEN. 13:14-25.

¤Ordspråksboken. 13:14.

14.  #Vad den vise lär ut är en källa till liv,

en hjälp att undgå dödens snaror#.

Vises insikts lärdom och erfarenhet;

Outsinlig källa till varaktig inre livsglädje, ro 

och livsharmoni. 

Varaktig livsglädje, belåtenhet, förnöjsamhet,

inre tillfredsställelse och välsignelse. 

Ordspråksboken.  10:11.

11: #Den rättfärdiges ord är en källa till liv,

de ondas ord gömmer ofärd#.

Renhjärtiges, syndfries och ostraffliges ord;

insiktsfulla ord; källan till uppmuntran, uppskattning och innehållsrikt liv.

Hatfulles och vrångsintes ord; bär på faror

och  olyckor. 

Ordspråksboken. 14:27.

27.  #Gudsfruktan är en källa till liv,

en hjälp att undgå dödens snaror#.

Hjärtats lydnad; ståndigaktigt följa hans

uppmaningar, föreskrifter och budord.

Hjälpen och stödet; bli förskonad från

dödens fallgropar och listiga snaror.

Jesus Syraks bok.  21:13.

13.  #Den vises kunskap väller fram som en flodvåg, och de råd han ger är som en frisk källa#.

Vises lärdom, kunnighet, insikt och livserfarenhet;

flödar fram som en outsinlig flodvåg.

Vises rådgivning; hälsosam, felfri, välsmakande,

tydlig och klar.

¤Ordspråksboken. 13:15.

15. #Gott förstånd ger uppskattning,

trolöshet leder i fördärvet#.

Moraliskt, etiskt, dygdernas, godhjärtat

och klokt; förnuft, klokhet och omdöme ger

människoögon; moraliska värderingar

och tacksamma hjärtan. 

Falskheten och otroheten; leder människor

in i förbannelse, moraliskt förfall

och evig fördömelse. 

Ordspråksboken  3:4.

4.  #Då blir uppskattad för din klokhet

av både människor och Gud#.

Jordelivets klokhet; prisas och högaktas,

i människors och Guds ögon.

Ordspråksboken.  12:8.

8.  #Som man har förstånd till blir man prisad:

förakt är den dummes lott#.

Förnuftet, klokheten och omdömet;

avgör människors ögons berömmande ära.

Brist på aktning, ringaktad och brist på

uppskattning är den huvudlöses

och övermodiges belöning.

¤Ordspråksboken.  13:16.

16.  #Den förståndige gör allt med insikt,

dåren sprider dumhet omkring sig#.

Kloke och förnuftige; gör allt med kännedom,
förståelse och omdöme.

Idioten och galningen; sprider okunniga,

tanklösa och lättsinniga ord.

Ordspråksboken.  12:23.

23.  #Den förståndige döljer sin kunskap,

dåren skriker ut sin enfald#.

Insiktsfulle döljer sin lärdom, klokhet,

kunnighet och kännedom.

Dumdristige och idioten; skricker ut okunniga,

omdömeslösa, uttryckslösa och kortsynta ord.

Ordspråksboken.  15:2.

2.  #Den vises tal flödar av kunskap,

ur dårens mun strömmar enfald#.

Vises tungans ord; vattenflödets näringsrika

lärdoms fullhet, kunnighet och kännedom.

Dumdristiges och idiotens läppars ord;

strömmar okunnigheten, andliga fattigdomen,

ondskefullheten och kortsyntheten. 

Ordspråksboken.  15:14.

14.  #En klok man söker kunskap,

dåren ägnar sig åt dumt prat#.

Förnuftig och eftertänksam man;

söker kunskapens fullhet.

Idiotens och övermodiges tunga talar;

struntprat, dumheter, tokigheter

och tomma ord.

 

Predikaren.  10:3.

3.  #Var han än går kommer dårens förstånd

till korta, han röjer sin dårskap för alla#.

Tanklöses och kortsyntes okunnighet;

oerfaren i kunskapens fullhet.

Han avslöjar sin okunnighet och oerfarenhet.

¤Ordspråksboken.  13:17.

17.  #En dålig budbärare ställer till olycka,

ett pålitligt sändebud ger läkedom#.

Omoralisk, karaktärslös och opålitlig budbärare;

skyldig till faror och olyckor.

Ordspråksboken.  25:13.

13.  #Som svalkande snö en dag i skörden

är ett pålitligt bud för den som skickar honom#.

Plikttrogen budbärare; liknar snöns svalkande

kyla: i hettans skördetid.

Ordspråksboken.  26:6.

6.  #Den som sänder bud med en dåre

hugger benen av sig och utmanar olyckan#.

Tanklös budbärare: budsändarens olycka.

¤Ordspråksboken.  13.18

18.  #Att försmå fostran ger fattigdom och skam,

men den som låter sig tuktas blir ärad#.

Förkasta och avvisa fostrans rikedom;

ger andlig fattigdom och skamkänslor.

Tuktans karaktär: ärar den ödmjuke.

Ordspråksboken. 10:17.

17.  #Den som tar emot fostran visar vägen till liv,

den som undviker tuktan leder vilse#.

Ödmjukes formingsbad i de andliga dygderna;

leder in i tuktans fullhet.

Olydnaden i tuktans uppmaningar, föreskrifter

karaktärs ordningar; leder människohjärtan

och sinnen in på villovägar. 

¤Ordspråksboken.  13:19.

19.  #Uppfylld önskan gör själen gott,

dåren hatar att avstå från det onda#.

Uppfylld förväntan; självslivets upprättelse,

lärdom och livserfarenhet.

Tanklöse och kortsynte; känner ingen ovilja

att utöva det onda.

Ordspråksboken.  13:12.

12.  #Utdragen väntan gör hjärtat sjukt,

uppfylld önskan är ett livets träd#.

Ihållande längtan; gör hjärtat oroligt och förvirrat.

Uppfylld förväntan; hjärtats upprättelse,

lärdom och livserfarenhet.

¤Ordspråksboken.  13:20.

20.  #Den som vistas bland kloka blir klok,

den som umgås med dårar går det illa#.

Vänskap i klokas gemenskap; klokhetens

närvaro+fullhet; de renhjärtades, syndfries

och ostraffliges andliga ryggrad.

Tanklösas gemenskap; faror och olyckors gemenskap. 

¤Ordspråksboken.  13:21.

21.  #Syndarens förföljs av olycka,

lycka blir den rättfärdiges lön#.

Gudsföraktaren och syndens träl; förföljs

av faror och olyckor.

Välsignelse och framgång; renhjärtades,

syndfries och ostraffliges belöning.

Ordspråksboken.  12:21.

21.  #Inget ont drabbar den rättfärdige

men alla olyckor syndaren#.

Renhjärtade, syndfrie och ostrafflige;

bemöts ej av olyckor och faror.

Syndens träl; bemöts av faror och olyckor.

¤Ordspråksboken. 12:22.

22.  #Den gode lämnar arv åt barn och barnbarn,

men syndarens rikedom går till den rättfärdige#.

Godhjärtade och varmhjärtade; arvegods

ges till barn och barnbarnen.

Gudsföraktarens överflöd och rikedomar tillfaller den renhjärtade, syndfrie och ostrafflige. 

Predikaren. 2:26.

26.  #Han ger vishet, kunskap och glädje åt dem som behagar honom, men syndaren ger han

arbetet med att samla och lägga på hög ----

och sedan lämnar han alltsammans åt den

som behagar honom.  Även detta är tomhet,

ett jagande efter vind#.

Människors hörsamhet; tilltalar, tillfredsställer

och vidrörts av hans kärlekssår.

Belönas i vishetens fullhet, förnuft och förstånd.

Gudsföraktaren och syndens träl; arbetsam i sitt

anletes svett samlar ihop ägodelar och tillgångar.

Efter sin bortgång; tillfaller de som vidrörts av

hans djupa kärlekssår.

Inte bli vidrörd av kärlekssåren; prövar

och lär känna livets tomhet. 

¤Ordspråksboken.  13:23.

23.  #Processer tär på den fattiges teg,

allt han äger sopas bort då rättvisa saknas#.

Tvistemål och gräl; angriper och skadar

den fattiges jordstycke.

Hans åkerteg; förstörs; där oärligheten, missförhållande och kränkningarna; har makten.   

¤Ordspråksboken. 11:24.

24.  #Den som spar på riset hatar sin son,

den som älskar honom fostrar i tid#.

Risets tillrättavisningar och förmaningar;

leder sonen till manlig mognad.

Ordspråksboken.  3:12.

12.  #Ty Herren tuktar den han älskar

och agar den som han har kär#.

Herrens ömma och kärleksfulla; bestraffningar

och tillrättavisningar: leder till andlig mognad.

Herrens ömma och ljuvliga kärlekssår:

bemöter människans egoistiska vilja;

självgodheten, själviskheten och sin egna

avgud: ego-viljan. 

Ordspråksboken.  19:18.

18.  #Fostra din son medan det finns hopp,

du vill ju inte att han skall dö#.

O-uppfostrad son+omogen manlighet.

Omogna manligheten; inget framtidshopp;

skadar och sårar mogna kvinnliga goda karaktär.

Ordspråksboken.  22:15.

15.  #Dårskapen sitter djupt hos pojken,

men det fostrande riset driver ut den#.

Andliga blindheten och villfarelsen; sitter

djupt hos pojkens syndfulla arvsanlag.

Fostrande risets; förjagar och avlägsnar;

dårskapens vilja och tankar.

Ordspråksboken.  23:13.

13. #Undanhåll inte pojken fostran,

agar du honom slipper han dö#.

Neka inte pojken sin andliga fostran;

bestraffa och tukta honom, slipper han

leva i dödssynderna.

Ordspråksboken.  29:15.

15.  #Tuktan med käppen ger vishet,

men en ouppfostrad pojke är en skam för sin mor#.

Sträng tillrättavisning och fostran;

ger vishetens fullhet.

O-uppfostrad pojke; moderns skamkänslor.

Ordspråksboken.  29:17.

17.  #Tukta din son, så gör han dig nöjd,

och fyller dig med välbehag#.

Tillrättavisning och fostran; gör moder förnöjsam.

Jesus Syraks bok. 30:1-13.

BARNUPPFOSTRAN.

1.  #Den som älskar sin son agar honom ofta,

då kommer han till slut att få glädje av honom#.

Ordspråksboken.  13:24.

24.  #Den som spar riset hatar sin son,

den som älskar honom fostrar i tid#.

Ordspråksboken. 23:13.

13.  #Undanhåll inte pojken fostran,

agar du honom slipper han dö#.

Jesus Syraks bok.  22:6.

6.  #Förmaningar i otid är som festmusik vid sorg,

men att fostra med riset är alltid klokt#.

Jesus Syraks bok.  42:5.

5.  # För att göra vinst på affärsverksamhet

eller för att ge barn ordentlig fostran

och att prygla upp en dålig slav#.

2.  #Den som fostrar sin son får nytta av honom

och kan vara stolt över honom inför sina bekantar#.

3.  #Den som undervisar sin son väcker fiendens avund och får glädjes över honom inför vännerna#.

4.  #När fadern har dött är det som om han inte

var död, ty han lämnar kvar en som är hans avbild#.

5.  #Medan han lver gläds han åt anblicken,

och när han dör känner han ingen grämelse#.

6.  #Åt sina fiender efterlämnar han en hämnare

och åt sina vänner en som återgälder

deras godhet#. 

7.  #Han tar vård om sin son och förbinder hans sår

och känner oro var gång han skriker#.

8.  #En häst som inte rids in blir självsvåldig,

och en son som inte tuktas blir en vildhjärna#.

Ordspråksboken.  22:15.

15.  #Dårskapen sitter djupt hos pojken,

men det fostrande riset driver ut den#.

9.  #Kela med ditt barn, och han blir en

skräck för dig; lek med honom, och han

blir din sorg#.

10. #Skratta inte med honom, ty då får du lida

med honom, och till slu sitter du där

och gnissla tänder#.

11. #Lämna honom ingen frihet när han är ung#.

12. #Ge honom stryk medan han är barn,

så att han inte blir självvåldig

och visar dig olydnad#.

Jesus Syraks bok.  7:23.

23.  #Har du barn, så fostra dem,

och lär dem att lyda alltifrån ungdomen#.

 

13. #Fostra din son och sätt honom i arbete,

så att inte hans tygellösa liv blir ditt fall#.

¤Ordspråksboken.  13:25.

25.  #Den rättfärdige äter och blir mätt,

den ondes mage är tom#.

Ordspråksboken.  10:3.

3.  #Herren låter inte den rättfärdige  hungra,

men de ondas krav avvisar han#.

Ordspråksboken.  19:23.

23.  #Gudsfruktan ger människan liv,

hon får vila mätt, skonad från olyckor#.

ORDSPRÅKSBOKEN. 14:1-18.

¤Ordspråksboken.  14:1.

1.  #Visheten bygger sitt hus,

dårskapen river det med egna händer#.

Vishetens hus byggt på klippan "Kristus" den

fasta berggrunden.

Villfarelsen och den andliga blindheten;

jämnar och raserar vishetens hus.

Ordspråksboken.  9:1.

1.  #Visheten har byggt sig ett hus,

hon har huggit ur sina sju pelare#.

Vishetens insiktsfulla förmåga;

har byggt sig ett hus.

¤Ordspråksboken.  14:2.

2.  #Den gudfruktige går sin väg rakt fram,

den som föraktar Herren vandrar krokiga vägar#.

Den godsinte, godhjärtade och hjärtats ödmjuke;

har en stadig blick framåt.

Den hånfulle och stolte; låter sina fotsteg;

vilseledas in på villovägar.

Ordspråksboken.  21:8.

8.  #Slingrig är brottslingens bana,

den rene går ärligt till väga#.

Förbrytarens och gärningsmannnes liv;

krokig och ormlik.

Fläckfries och skuldfries liv; ärligt, trovärdigt

och öppenhjärtligt.

¤Ordspråksboken.  14:3.

3.  #Dårens ord blir ris för hans rygg,

de klokas tunga är deras skydd#.

Dumdristiges och idiotens ord; såriga

och smärtsamma för hans rygg.

Förnuftiges och förståndiges behärskade tunga;

deras försvar och beskydd.

Ordspråksboken.  10:19.

19.  #Den talträngde undgår inte synd,

klok den som tyglar sin tunga#.

Pratsamme och pratsjuke; ej fri från

förvillelse, lösaktigheten och dödssynder.

Förståndige och förnuftige behärskar sin tunga.

¤Ordspråksboken.  14:4.

4.  #Starka oxar ger foder i krubban,

med kraftiga stutar blir skörden rik#.

Arbetsflitiga oxar; fyller foder krubban,

under skördetiden.

Kraftfulla stutar; ger sin fulla tid till;

skördetidens rika skördar. 

¤Ordspråksboken.  14:5.

5.  #Ett sannfärdigt vittne ljuger inte,

vad menedaren vittnar är lögn#.

Sanningsenligt och ärligt vittne;

ödmjukar sig för sanningens ord.

Falskt vittne; lånar ut sin tunga till lögnaktigt tal. 

Ordspråksboken.  12:17.

17.  #Ett ärligt vittne säger sanningen,

en menedare bedrar#.

Öppenhjärtligt och trovärdigt vittne;

talar sanning.

Den falske sviker och förråder; sanningen. 

¤Ordspråksboken.  14:6.

6.  #Förgäves söker hädaren vishet,

för den kloke är kunskapen lätt att nå#.

Den oförskämde, gudsmädaren och skenhelige;

finner ej visheten.

Förståndiges och förnuftiges ödmjukhet;

finner kunskapens lärdom och erfarenhet.

¤Ordspråksboken.  14.7

7.  #Gå ur vägen för en dåraktig man,

av honom får du inte ett vettigt ord#.

Akta er för en dumdristig och idiotisk man;

hans tal är meningslöst och besinningslöst. 

Jesus Syraks bok. 21:16.

16.  #Dårens utläggningar är som bördan

under vandringen, men att lyssna till

den kloke är ett nöje#.

Dumdristiges och idiotens kommentarer;

liknar en tung packning under vandringen.

Förnuftiges och förståndiges tal;

uppmuntrande och lärorikt.

Jesus Syraks bok.  22:13.

13.  #Slösa inte många ord på en enfaldig man,

och uppsök inte den som saknar förstånd.

Akta dig för honom så slipper du obehag

och blir inte nersmutsad om han stöter till dig.

Gå ur vägen för honom så får du vara i fred

och slipper tröttas av hans galenskap#.

Bemöt den enkelspåriges och dumdristiges tal;

i tystnadens närvaro.

Ha ingen gemenskap med en tanklös

och oklok.

Bevarar dig från hans tanklösa tal;

tystnaden försvarar och beskyddar.

Undvik honom; lev i fridsamheten, ron

och harmonin. 

¤Ordspråksboken. 14:8.

8.  #Den klokes vishet är att känna rätta vägen,

begrägeri är dårens dumhet#.

Förståndiges och förnuftiges vishetstänkande;

lärdomen och livserfarenheten leder hans fotsteg,

in på treenighetens väg.

Dumdristiges och idiotens dumdristighet;

svek, fusk, bedrägeribrott och förfalskningar.

¤Ordspråksboken.  14:9.

9.  #I hädarens hus bor skuld,

men hos de rättrådiga nåd#.

I gudsmädarens och skenheliges hus;

bor brotten och överträdelsen.

Hos de sveklösa och svekfria bor nåden

och barmhärtigheten.

¤Ordspråksboken.  14:10.

10.  #Hjärtat är ensamt om sin sorg,

och ingen kan dela dess glädje#.

Övergivet hjärta ger hjärtesorg.

Hjärtesorg; ger ingen uppmuntran, hjälp och tröst.

¤Ordspråksboken.  14:11.

11.  #Den ondes hus läggs öde,

det rättrådiges hydda blomstrar#.

Samvetslöses och ondsintes hus; bränns ned

och läggs i spillror.

Den sveklöses och svekfries bostad;

utstrålar friskhet, inre glädje, ära

och framgång. 

Jobs bok.  8:22.

22.  #Dina fiender skall kläs i skam,

de gudlösas hem förintas#.

Dina ovänner och motståndare;

få känna skamkänslor.

Gudsförnekares hem tillintetgörs.

Ordspråksboken. 12:7.

7.  #De ondas vräks omkull och är borta,

men den rättfärdiges hus står kvar#.

Samvetslösa och ondsinta slås ned och försvinner.

Renhjärtades, syndfrias och ostraffligas hus;

byggt på klippan "Kristus".

Ordspråksboken. 12:21.

21.  #Inget ont drabbar den rättfärdige

men alla olyckor syndaren#.

Renhjärtade, syndfrie och ostrafflige;

befriad och beskyddad från skada och smärta.

Syndaträlen och gudföraktaren;

bemöts av lyckor och faror.

¤Ordspråksboken. 14:12.

12.  #En väg som tycks vara den rätta

kan ändå föra till döden#.

Villovägar tycks vara i lögnens tankar den rätta.

Till sist leder den till döden.

¤Ordspråksboken.  14:13.

13.  #Också när man skrattar kan hjärtat värka,

och glädjen kan slita i sorg#.

Sorgset hjärtat+smärtsamt hjärta.

Yttre leendet kan ha ett sorgset

och smärtsamt hjärta.

¤Ordspråksboken.  14:14.

14.  #Den opålitlige får vad han förtjänar,

en god man likaså#.

Falsk och otrogen; belönas efter sina gärningar.

Varmhjärtad och godhjärtad;

belönas i andras uppmuntran, stöd och tröst.  

¤Ordspråksboken.  14:15.

15.  #Den oerfarne tror allt som sägs,

den kloke ger akt på varje steg#.

Omogen och okunnig; tror på varje ord.

Förnuftige och förståndige prövar ordens

trovärdighet och sanning. 

Ordspråksboken. 19:2.

2.  #Okunnig iver är ett ont,

den som rusar på trampar fel#.

Oerfarnes och obildades flit och strävan;

smärtsam och skadlig.

Ordspråksboken.  22:3.

3.  #Den kloke ser faran och tar skydd,

den oerfarne trampar på och får sitt straff#.

Förståndige och förnuftige ser faran.

Omogne och okunnige; vilseleds in i faror

och olyckor.

¤Ordspråksboken. 14:16.

16.  #Den vise fruktar och skyr det onda,

dåren trampar självsäkert på#.

Vises lärdom och erfarenhet; har respekt för

elakheten, svekfullheten och ondsintheten.

Dumdristiges och idiotens övermod;

hans fall och undergång.

¤Ordspråksboken.  14:17.

17.  #En hetsig man begår dumheter,

den besinningsfulle blir ärad#.

Ilsken, hetlevrad och behärskad man;

gör galenskaper och tokigheter.

Betänksamme och betänksamme blir

uppskattad och respekterad.

Ordspråksboken.  12:16.

16. #Dåren låter genast sin vrede märkas,

den förståndige låtsas inte om en skymf#.

Dumdristige och idioten; ursinnig, vred,

förbittrad och uppretad.

Förnuftige och förståndige; ej hädar

och kränker sin nästa.

¤Ordspråksboken.  14:18.

18. #Enfald är den oerfarnes smycke,

den kloke bär kunskapens krona#.

Dårskap och oförståndighet; omognes

och okunniges smycke.

Förståndige och förnuftige bär på

kunnighetens, lärdomens och insiktens

ödmjuka ära och stolthet. 

¤ORDSPRÅKSBOKEN.  12:1-15.

¤Ordspråksboken. 12:1.

1.  #Att älska fostran är att älska kunskap,

enfaldig är den som skyr tuktan#.

Känna fostrans kärlekssår;

vara förälskad och förtjust i kunskapens kärlekssår.

Kortsynt och oförståndig, de som undviker,

förkastar och föraktar tuktans kärlekssår.

Ordspråksboken.  10:17.

17.  #Den som tar emot fostran visar vägen till

livet, den som undviker tuktan leder vilse#.

Fostrans kärlekssår; visar vägen in i de andliga dygdernas inre liv.

Förkasta och förakta; tuktans kärlekssår;

leds in på villovägar.  

¤Ordspråksboken.  12:2.

2.  #Den gode vinner Herrens behag,

ränksmidaren fälls av hans dom#.

Den snälle, godhjärtade och varmhjärtade;

förtjänar Herrens belåtenhet, nådiga välbehag,

ljuvlighet, finhet och älskvärdhet.

Intrigmakaren, svekfulle och illistige;

fälls under hans straffdom.

 

Ordspråksboken.  12:20.

20.  #I ränksmidarens hjärta bor svek,

glädje får den som har gott i sinnet#.

Intrigmakarens, svekfulles och illistiges hjärta;

bor sveket, falskheten och trolösheten.

Sinnets snällhet, varmhjärtlighet och godhjärtlighet;

ger inre glädje, ro och harmoni.

Ordspråksboken.  14:22.

22.  #Ränksmidaren går alltid vilse,

den som vill gott möter trofast kärlek#.

Intrigmakaren, svekfulle och illistige;

går in på villovägar.

Snällheten, varmhjärtligheten och godhjärtligheten;

bemöts av trogna och trovärdiga ömsinta,

ömma kärlekssår. 

Ordspråksboken.  24:8.

8.  #Den som gör upp onda planer kallar

man ränksmidare#.

Intrigmakaren, svekfulle och illistige;

har i sinnet samvetlösa och ondsinta förslag.

¤Ordspråksboken.  12:3. 

3.  #Ondskan ger inget fotfäste,

men den rättfärdige är fast rotad#.

Samvetslösheten och ondsintheten;

ger inget fast fotfäste.

Renhjärtade, syndfrie och ostrafflige;

fast rotad. 

Ordspråksboken.  10:25.

25.  #Då stormen kommer sveps den onde bort,

men den rättfärdige kan aldrig rubbas#.

Samvetslöse och ondsinte; liknas vid agnar

för vinden.

Renhjärtade, syndfrie och ostrafflige;

fast och trygg i sin livsstil och livsföring.

Ordspråksboken.  10:30.

30.  #Den rättfärdige skall ingen rubba,

men de ondas förväntningar slår fel#.

Renhjärtade, syndfrie och ostrafflige;

fast, trogen och trovärdig i sin livsstil och livsföring.

Samvetslöses och ondsintes; förväntan, ej uppfylld.

¤Ordspråksboken.  12:4.

4.  #En driftig hustru är sin mans krona,

en dålig är som röta i hans ben#.

Flitig, skötsam och driftig hustru; mannens ärekrona.

Försumlig, slarvig och misskötsam hustru;

förmultnar och föruttnar hans kroppsliga ben.

Ordspråksboken.  19:14.

14.  #Gods och guld ärvs från fäderna,

men en duglig hustru är en skänk från Herren#.

Godsets och guldets värde; ärvs från fäderna.

Energisk, aktiv, skötsam och vaksam hustru;

gåvan från Herren. 

Ordspråksboken.  31:10

10.  #Att finna en driftig hustru,

vem förunnas det ----- långt mer än pärlor

är hon värd#.

Hitta och få tag i en; skötsam och vaksam hustru;

vem är värd det.

Hennes skötsamhets och vaksamhets;

inre dyrbarhet bättre än pärlors värde.

¤Ordspråksboken.  12:5.

5.  #De rättfärdigas mål är det rätta,

de ondas syfte är svek#.

Renhjärtades, syndfries och ostraffliges;

riktmärke, ögonmärke och ledstjärna;

renhjärtat, syndfritt och ostraffligt liv.

Samvetslöses och ondsintes; riktmärke

och syfte är falskhet, trolöshet, skenhelighet,

och illistighet. 

¤Ordspråksboken.  12:6.

6.  #De ondas ord rymmer dödligt försåt,

de rättrådigas tal ger räddning#.

Samvetslöses och ondsintes ord; innehåller

dödande och livshotande onda intriger.

Svekfritt och sveklöst tal; befriar människor

från dödande och livshotande onda intriger.

Ordspråksboken. 10:11.

11.  #Den rättfärdiges ord är en källa till liv,

de ondas ord gömmer ofärd#.

Renhjärtades, syndfries och ostraffliges ord;

rent, syndfritt och ostraffligt källflöde till inre

livsglädje, ro och harmoni.

Samvetslöses och ondsintes ord;

döljer olyckor, fördärv och undergång.

¤Ordspråksboken.  12:7.

7.  #De onda vräks omkull och är borta,

men den rättfärdiges hus står kvar#.

Samvetslöse och ondsinte; slås ned

som agnarna för vinden.

Renhjärtades, syndfries och ostraffliges;

andliga byggnadsverk; på den fasta klippan,

Jesus Kristus; evigt bestående. 

Ordspråksboken.  14:11.

11.  #Den ondes hus läggs öde,

den rättrådiges hydda blomstrar#.

Samvetslöses och ondsintes byggnadsverk;

blir ödelagt.

Svekfries och sveklöses boning; utstrålar friskhet,

inre glädje, ro och harmoni.

Matteus.  7:24.

24.  #Den som hör dessa mina ord och handlar

efter dem är som en klok man som bygger

sitt hus på berggrund#.

Hörsamma ordet; i ett lydigt hjärta;

liknas vid en klok och aktiv man;

hans andliga byggnadsverk, byggs på;

på klippan Jesus Kristus.  

¤Ordspråksboken. 12:8.

8.  #Som man har förstånd blir man prisad:

förakt är den dummes lott#.

Andlig klokhet, omdömesförmåga och urskillning;

prisas, förhärligas och äras i stadens portar. 

Ordspråksboken.  3:4.

4.  #Då blir du uppskattad för din klokhet

av både Gud och människor#.

Treenighetens insikt och klokhet; gör dig

omtyckt och värdefull inför

treenighetens och människors ögon.  

Ordspråksboken.  13:15.

15.  #Gott förstånd ger uppskattning,

trolöshet leder i fördärvet.

Behagligt, hjärtligt och välvilligt förnuft,

förstånd och omdömesförmåga; ger tacksamhet,

gott anseende och medkänsla.

Jesus Syraks bok.  20:16.

16.  #Dåren säger: "Jag har ingen vän,

och ingen tackar mig för det goda jag gör -----

de som äter mitt bröd talar illa om mig#.

Galne, tanklöse, dumdristige och kortsynte;

säger om sin vänskap; ingen visar sin tacksamhet

och uppskattning.

De äter mitt bröd; skvallrar och förtalar mig.

Jesus Syraks bok.  37:24.

24.  #En vis man blir rikt välsignad, och alla som

ser honom prisar honom lyckligt#.

Förnuftig och klok man; blir rikt gudabenådad.

Människors tacksamma och uppskattade ögon;

lovorda, berömmer och uttrycker sin glädje.

¤Ordspråksboken.  12:9.

9.  #Bättre vara ringaktad och ha en dräng

än spela fin och sakna bröd#.

Förmer vara föraktad, hånad, bespottad

och känna sig värdelös; och ha en drängs syssla.

I stället för; spela skönt och ljuvligt

och sakna brödet.   

Ordspråksboken.  13:7.

7.  #Den ene spelar rik men har ingenting,

den andre låtsas fattig men är förmögen#.

Visa sig oärligt och svikligt rik; i sin fattigdom.

Medmänniskan visar sig leva i fattigdom;

lever oärligt och svikligt i sina tillgångar

och ägodelar. 

Jesus Syraks bok.  10:27.

27.  #Bättre den som arbetar och får överflöd

på allt än den som går och skryter

men saknar mat#.

Arbetsamheten belönas av överflödet.

Skrytsamheten, storordigheten och övermodet;

ger fattigdom och brist på daglig föda.

¤Ordspråksboken.  12:10.

10.  #Den rättfärdige sörjer för sina djur,

men den ondes omsorg är grymhet#.

Renhjärtade, syndfrie och ostrafflige;

har omtanke, omsorg och sköter om sina djur.

Samvetslöses och ondsintes omsorg;

hårdhjärtad, kärlekslös, hjärtlös

och utan förbarmande och medlidande ögon.

Ordspråksboken.  27:23.

23.  #Håll reda på hur fåren har det,

tar väl hand om dina hjordar#.

Visa omsorg och medkänsla för fåren.

¤Ordspråksboken.  12:11.

11.  #Den som odlar sin jord får äta sig mätt,

den som jagar efter tomhet är en dåre#.

Uppodlad jord+fruktsam jord; stillar hungern,

bespisar hungriga människors ögon.

Dumdristige, tanklöse och kortsynte;

jagar efter tomheten, ensamheten och ödsligheten. 

Jesus Syraks bok.  20:28.

28.  #Den som brukar jorden ökar sina förråd,

och den som behagar de mäktiga får

sina brott förlåtna#.

Fruktbar jord och arbetsamma händer;

förökar sina förråd.

God vänskap med de mäktiga;

får sina lagöverträdelser och lagbrott förlåtna.

¤Ordspråksboken.  12:12.

12.   #Syndarens lust är att fånga det onda,

men den rättfärdige är orubbligt rotad#.

Gudsföraktarens och syndaträlarens; begär,

längtan och vilja, förbunden med, berörd

och faller under ondskan, omoralen

och syndens laster.

Renhjärtade, syndfrie och ostrafflige;

rotfast, orörlig och oföränderlig;

i de andliga dygderna.  

¤Ordspråksboken.  12:13.

13.  #Den gudlöse snärjs i sitt syndiga tal,

den rättfärdige går oskadd ur faran#.

Gudsförnekaren och fritänkaren; snärjs i sitt

orena, köttsliga och fördärvade; tungas tal. 

Ordspråksboken.  5:22.

22.  #Den ondes fångas av sina egna brott

och fastnar i sina synders snara#.

Samvetslöse och ondsinte; snärjd 

och förslavad i sina lagbrott och lagöverträdelser.

¤Ordspråksboken.  12:14.

14.  #Vad munnen talar mättar mannen,

vad händerna gör får han tillbaka#.

Munnen+tungan+läpparnas tal; gör sitt val.

Renhjärtat+syndfritt och ostraffligt tal;

mannens eviga mättnad.

Öppna händer+belönande händer.

Psalm.  62:13.

13.  #Att du, Herre, är trofast.

Du lönar var och en efter vad han har gjort#. 

Herrens svekfria och ståndaktiga trohet.

Belönar var och en efter hans gärningar.

Ordspråksboken.  13:2.

2. #Vad munnen talar kan ge god näring,

men de svekfullas näring är våld#.

Behärskad tunga; uppmuntrar, ge tröst,

hjälp och stöd.

O-behärskad+illistig och o-trogen tunga;

misshandlar, förtrycker och sårar människor.

Ordspråksboken.  18:20.

20.  #Vad munnen talar mättar magen,

det som går över läpparna ger mättnad#.

Tungans tal; ordens påverkan till det goda

och onda.

Läppars frukt; ger god och ond frukt.

2 Kor. 5:10.

10.  #Ty alla skall stå inför Kristi domstol,

sådana vi är, och där skall var och en få

igen för vad han har gjort under sitt jordeliv,

gott som ont#.

Inför Kristi domstol; avlägga räkenskap;

våra jordiska gärningar, gott som ont.

Jordelivets: moraliska, godhjärtade, varmhjärtade,

fruktbärande+ljusets frukter och plikttroheten.

Jordelivets: omoraliskhet, fåfänglighet, ondsinthet,

samvetslöshet och fördärvlighet.

¤Ordspråksboken.  12:15.

15.  #Dåren tycker sig handla rätt;

klok den som lyssnar på råd#.

Dumdristige, tanklöse och kortsynte;

tror i sin förblindelse och villfarelse;

vara rättvis, kristlig och ärlig.

Förståndig, förnuftig och eftertänksam;

lyssnande öra på uppmaningar, rådgivande

församling, bestämmelser och Guds vilja.

Jesus Syraks bok.  21:14.

14.  #Dårens sinne är som en sprucken kruka:

ingen kunskap stannar där#.

Tanklöses och kortsyntes sinne; spräckt,

brusten och trasig kruka.

Dårens sinne en ofullkomlig hälsa;

förvirrad, orolig, förvillad, virrig och rådlös.

¤ORDSPRÅKSBOKEN.  12:1-15.

¤Ordspråksboken. 12:1.

1.  #Att älska fostran är att älska kunskap,

enfaldig är den som skyr tuktan#.

Känna fostrans kärlekssår;

vara förälskad och förtjust i kunskapens kärlekssår.

Kortsynt och oförståndig, de som undviker,

förkastar och föraktar tuktans kärlekssår.

Ordspråksboken.  10:17.

17.  #Den som tar emot fostran visar vägen till

livet, den som undviker tuktan leder vilse#.

Fostrans kärlekssår; visar vägen in i de andliga dygdernas inre liv.

Förkasta och förakta; tuktans kärlekssår;

leds in på villovägar.  

¤Ordspråksboken.  12:2.

2.  #Den gode vinner Herrens behag,

ränksmidaren fälls av hans dom#.

Den snälle, godhjärtade och varmhjärtade;

förtjänar Herrens belåtenhet, nådiga välbehag,

ljuvlighet, finhet och älskvärdhet.

Intrigmakaren, svekfulle och illistige;

fälls under hans straffdom.

 

Ordspråksboken.  12:20.

20.  #I ränksmidarens hjärta bor svek,

glädje får den som har gott i sinnet#.

Intrigmakarens, svekfulles och illistiges hjärta;

bor sveket, falskheten och trolösheten.

Sinnets snällhet, varmhjärtlighet och godhjärtlighet;

ger inre glädje, ro och harmoni.

Ordspråksboken.  14:22.

22.  #Ränksmidaren går alltid vilse,

den som vill gott möter trofast kärlek#.

Intrigmakaren, svekfulle och illistige;

går in på villovägar.

Snällheten, varmhjärtligheten och godhjärtligheten;

bemöts av trogna och trovärdiga ömsinta,

ömma kärlekssår. 

Ordspråksboken.  24:8.

8.  #Den som gör upp onda planer kallar

man ränksmidare#.

Intrigmakaren, svekfulle och illistige;

har i sinnet samvetlösa och ondsinta förslag.

¤Ordspråksboken.  12:3. 

3.  #Ondskan ger inget fotfäste,

men den rättfärdige är fast rotad#.

Samvetslösheten och ondsintheten;

ger inget fast fotfäste.

Renhjärtade, syndfrie och ostrafflige;

fast rotad. 

Ordspråksboken.  10:25.

25.  #Då stormen kommer sveps den onde bort,

men den rättfärdige kan aldrig rubbas#.

Samvetslöse och ondsinte; liknas vid agnar

för vinden.

Renhjärtade, syndfrie och ostrafflige;

fast och trygg i sin livsstil och livsföring.

Ordspråksboken.  10:30.

30.  #Den rättfärdige skall ingen rubba,

men de ondas förväntningar slår fel#.

Renhjärtade, syndfrie och ostrafflige;

fast, trogen och trovärdig i sin livsstil och livsföring.

Samvetslöses och ondsintes; förväntan, ej uppfylld.

¤Ordspråksboken.  12:4.

4.  #En driftig hustru är sin mans krona,

en dålig är som röta i hans ben#.

Flitig, skötsam och driftig hustru; mannens ärekrona.

Försumlig, slarvig och misskötsam hustru;

förmultnar och föruttnar hans kroppsliga ben.

Ordspråksboken.  19:14.

14.  #Gods och guld ärvs från fäderna,

men en duglig hustru är en skänk från Herren#.

Godsets och guldets värde; ärvs från fäderna.

Energisk, aktiv, skötsam och vaksam hustru;

gåvan från Herren. 

Ordspråksboken.  31:10

10.  #Att finna en driftig hustru,

vem förunnas det ----- långt mer än pärlor

är hon värd#.

Hitta och få tag i en; skötsam och vaksam hustru;

vem är värd det.

Hennes skötsamhets och vaksamhets;

inre dyrbarhet bättre än pärlors värde.

¤Ordspråksboken.  12:5.

5.  #De rättfärdigas mål är det rätta,

de ondas syfte är svek#.

Renhjärtades, syndfries och ostraffliges;

riktmärke, ögonmärke och ledstjärna;

renhjärtat, syndfritt och ostraffligt liv.

Samvetslöses och ondsintes; riktmärke

och syfte är falskhet, trolöshet, skenhelighet,

och illistighet. 

¤Ordspråksboken.  12:6.

6.  #De ondas ord rymmer dödligt försåt,

de rättrådigas tal ger räddning#.

Samvetslöses och ondsintes ord; innehåller

dödande och livshotande onda intriger.

Svekfritt och sveklöst tal; befriar människor

från dödande och livshotande onda intriger.

Ordspråksboken. 10:11.

11.  #Den rättfärdiges ord är en källa till liv,

de ondas ord gömmer ofärd#.

Renhjärtades, syndfries och ostraffliges ord;

rent, syndfritt och ostraffligt källflöde till inre

livsglädje, ro och harmoni.

Samvetslöses och ondsintes ord;

döljer olyckor, fördärv och undergång.

¤Ordspråksboken.  12:7.

7.  #De onda vräks omkull och är borta,

men den rättfärdiges hus står kvar#.

Samvetslöse och ondsinte; slås ned

som agnarna för vinden.

Renhjärtades, syndfries och ostraffliges;

andliga byggnadsverk; på den fasta klippan,

Jesus Kristus; evigt bestående. 

Ordspråksboken.  14:11.

11.  #Den ondes hus läggs öde,

den rättrådiges hydda blomstrar#.

Samvetslöses och ondsintes byggnadsverk;

blir ödelagt.

Svekfries och sveklöses boning; utstrålar friskhet,

inre glädje, ro och harmoni.

Matteus.  7:24.

24.  #Den som hör dessa mina ord och handlar

efter dem är som en klok man som bygger

sitt hus på berggrund#.

Hörsamma ordet; i ett lydigt hjärta;

liknas vid en klok och aktiv man;

hans andliga byggnadsverk, byggs på;

på klippan Jesus Kristus.  

¤Ordspråksboken. 12:8.

8.  #Som man har förstånd blir man prisad:

förakt är den dummes lott#.

Andlig klokhet, omdömesförmåga och urskillning;

prisas, förhärligas och äras i stadens portar. 

Ordspråksboken.  3:4.

4.  #Då blir du uppskattad för din klokhet

av både Gud och människor#.

Treenighetens insikt och klokhet; gör dig

omtyckt och värdefull inför

treenighetens och människors ögon.  

Ordspråksboken.  13:15.

15.  #Gott förstånd ger uppskattning,

trolöshet leder i fördärvet.

Behagligt, hjärtligt och välvilligt förnuft,

förstånd och omdömesförmåga; ger tacksamhet,

gott anseende och medkänsla.

Jesus Syraks bok.  20:16.

16.  #Dåren säger: "Jag har ingen vän,

och ingen tackar mig för det goda jag gör -----

de som äter mitt bröd talar illa om mig#.

Galne, tanklöse, dumdristige och kortsynte;

säger om sin vänskap; ingen visar sin tacksamhet

och uppskattning.

De äter mitt bröd; skvallrar och förtalar mig.

Jesus Syraks bok.  37:24.

24.  #En vis man blir rikt välsignad, och alla som

ser honom prisar honom lyckligt#.

Förnuftig och klok man; blir rikt gudabenådad.

Människors tacksamma och uppskattade ögon;

lovorda, berömmer och uttrycker sin glädje.

¤Ordspråksboken.  12:9.

9.  #Bättre vara ringaktad och ha en dräng

än spela fin och sakna bröd#.

Förmer vara föraktad, hånad, bespottad

och känna sig värdelös; och ha en drängs syssla.

I stället för; spela skönt och ljuvligt

och sakna brödet.   

Ordspråksboken.  13:7.

7.  #Den ene spelar rik men har ingenting,

den andre låtsas fattig men är förmögen#.

Visa sig oärligt och svikligt rik; i sin fattigdom.

Medmänniskan visar sig leva i fattigdom;

lever oärligt och svikligt i sina tillgångar

och ägodelar. 

Jesus Syraks bok.  10:27.

27.  #Bättre den som arbetar och får överflöd

på allt än den som går och skryter

men saknar mat#.

Arbetsamheten belönas av överflödet.

Skrytsamheten, storordigheten och övermodet;

ger fattigdom och brist på daglig föda.

¤Ordspråksboken.  12:10.

10.  #Den rättfärdige sörjer för sina djur,

men den ondes omsorg är grymhet#.

Renhjärtade, syndfrie och ostrafflige;

har omtanke, omsorg och sköter om sina djur.

Samvetslöses och ondsintes omsorg;

hårdhjärtad, kärlekslös, hjärtlös

och utan förbarmande och medlidande ögon.

Ordspråksboken.  27:23.

23.  #Håll reda på hur fåren har det,

tar väl hand om dina hjordar#.

Visa omsorg och medkänsla för fåren.

¤Ordspråksboken.  12:11.

11.  #Den som odlar sin jord får äta sig mätt,

den som jagar efter tomhet är en dåre#.

Uppodlad jord+fruktsam jord; stillar hungern,

bespisar hungriga människors ögon.

Dumdristige, tanklöse och kortsynte;

jagar efter tomheten, ensamheten och ödsligheten. 

Jesus Syraks bok.  20:28.

28.  #Den som brukar jorden ökar sina förråd,

och den som behagar de mäktiga får

sina brott förlåtna#.

Fruktbar jord och arbetsamma händer;

förökar sina förråd.

God vänskap med de mäktiga;

får sina lagöverträdelser och lagbrott förlåtna.

¤Ordspråksboken.  12:12.

12.   #Syndarens lust är att fånga det onda,

men den rättfärdige är orubbligt rotad#.

Gudsföraktarens och syndaträlarens; begär,

längtan och vilja, förbunden med, berörd

och faller under ondskan, omoralen

och syndens laster.

Renhjärtade, syndfrie och ostrafflige;

rotfast, orörlig och oföränderlig;

i de andliga dygderna.  

¤Ordspråksboken.  12:13.

13.  #Den gudlöse snärjs i sitt syndiga tal,

den rättfärdige går oskadd ur faran#.

Gudsförnekaren och fritänkaren; snärjs i sitt

orena, köttsliga och fördärvade; tungas tal. 

Ordspråksboken.  5:22.

22.  #Den ondes fångas av sina egna brott

och fastnar i sina synders snara#.

Samvetslöse och ondsinte; snärjd 

och förslavad i sina lagbrott och lagöverträdelser.

¤Ordspråksboken.  12:14.

14.  #Vad munnen talar mättar mannen,

vad händerna gör får han tillbaka#.

Munnen+tungan+läpparnas tal; gör sitt val.

Renhjärtat+syndfritt och ostraffligt tal;

mannens eviga mättnad.

Öppna händer+belönande händer.

Psalm.  62:13.

13.  #Att du, Herre, är trofast.

Du lönar var och en efter vad han har gjort#. 

Herrens svekfria och ståndaktiga trohet.

Belönar var och en efter hans gärningar.

Ordspråksboken.  13:2.

2. #Vad munnen talar kan ge god näring,

men de svekfullas näring är våld#.

Behärskad tunga; uppmuntrar, ge tröst,

hjälp och stöd.

O-behärskad+illistig och o-trogen tunga;

misshandlar, förtrycker och sårar människor.

Ordspråksboken.  18:20.

20.  #Vad munnen talar mättar magen,

det som går över läpparna ger mättnad#.

Tungans tal; ordens påverkan till det goda

och onda.

Läppars frukt; ger god och ond frukt.

2 Kor. 5:10.

10.  #Ty alla skall stå inför Kristi domstol,

sådana vi är, och där skall var och en få

igen för vad han har gjort under sitt jordeliv,

gott som ont#.

Inför Kristi domstol; avlägga räkenskap;

våra jordiska gärningar, gott som ont.

Jordelivets: moraliska, godhjärtade, varmhjärtade,

fruktbärande+ljusets frukter och plikttroheten.

Jordelivets: omoraliskhet, fåfänglighet, ondsinthet,

samvetslöshet och fördärvlighet.

¤Ordspråksboken.  12:15.

15.  #Dåren tycker sig handla rätt;

klok den som lyssnar på råd#.

Dumdristige, tanklöse och kortsynte;

tror i sin förblindelse och villfarelse;

vara rättvis, kristlig och ärlig.

Förståndig, förnuftig och eftertänksam;

lyssnande öra på uppmaningar, rådgivande

församling, bestämmelser och Guds vilja.

Jesus Syraks bok.  21:14.

14.  #Dårens sinne är som en sprucken kruka:

ingen kunskap stannar där#.

Tanklöses och kortsyntes sinne; spräckt,

brusten och trasig kruka.

Dårens sinne en ofullkomlig hälsa;

förvirrad, orolig, förvillad, virrig och rådlös.

¤ORDSPRÅKSBOKEN. 12:16-28.

¤ Ordspråksboken.  12:16.

 

16.  #Dåren låter genast sin vrede märkas,

den förståndige låtsas inte om en skymf#.

Tanklöse dumbommen och idioten; visar sin

tydliga och synbara förbittring, raseri

och vredsmod.

Kloke, betänksamme och rättänkande;

bryr sig inte om kränkningar, smädelser

och skymford.

¤Ordspråksboken.  12:17.

17.  #Ett ärligt vittne säger sanningen,

en menedare bedrar#.

Trovärdigt, rättvist och öppenhjärtligt vittne;

säger sanningen.

Falsk vittne; talar medvetet falsk ed, falskt

vittnesbörd, svär falskt och talar osanning

i rättegången.

Ordspråksboken.  6:19.

19.  #Menedaren som vittnar falskt och den som vållar tvist mellan bröder#.

Den falske; vittnar trolöst, oärligt, svekfullt

och skenheligt.

Han grälar, stridslysten, talar kluvna ord, kivas

och splittrar bröders vänskap.

Ordspråksboken.  14:5.

5. #Ett sannfärdigt vittne ljuger inte,

vad menedaren vittnar är lögn.

Troget, ärligt och sanningskärt vittne;

talar inte osanning, bär inte falskt vittnesbörd

och smider inga lögner.

Den falske; talar osanning, smider lögner,

överdriver talar hycklande och lögnaktiga ord.

 

Ordspråksboken.  14:25.

25.  #Ett sannfärdigt vittne räddar liv,

en menedare bedrar#.

Troget, ärligt och sanningkärt vittne;

befriar ur faror och ur fördärvet människoliv.

Den falske; sviker, förråder, gäckar, förför

och vilseleder människor.

¤Ordspråksboken.  12:18.

18.  #Tanklösa ord kan såra som svärd,

men den vises tal ger läkedom#.

Tankspridda, förvirrade och korttänkta ord;

skadar och sargar, människohjärtan

och sinnen; likt ett tveeggat svärd.

Vist tal; själslivets läkedom. 

Ordspråksboken.  15:4.

4.  #Läkande ord är ett livets träd

men svekfulla knäcker lusten att leva#.

Läkande+honungskakans sötma; läkande,

tillfrisknande ord, själens läkemedel+botemedel+

hälsomedel. 

Honungskakans sötma; sötheten, söt smak,

söt doft, ljuvligheten, finheten, lenheten

och mjukheten. 

¤Ordspråksboken.  12:19.

19.  #Sanna ord består för alltid,

falskt tal bara ett ögonblick#.

Sanningskära, trofasta, tillförlitliga, sanningsälskande och ärliga ord;

Orden; lever vidare, varaktiga, slå sig i genom,

ståndaktiga, och uthärdar den goda kampen.

Sanninglöst, lögnaktigt och grundlöst tal;

innehållslöst förvirrat och fåfängt.

¤Ordspråksboken.  12:20.

20.  #I ränksmidarens hjärta bor svek,

glädje får den som har gott i sinnet#.

I intrigmakarens hjärta bor falskheten, sveket,

trolösheten, Judakyssen, lömskheten

och avfallet.

             

Sinnets snällhet, vänlighet, godhjärtlighet

och varmhjärtlighet;

Hjärtats inre glädje, ro och harmoni.

 

Ordspråksboken.  12:2.

2.  #Den gode vinner Herrens behag,

ränksmidaren fälls av hans dom#.

Godhjärtade, varmhjärtade, vänlige

och förnöjsamme vinner Herrens hjärtats behag.

Intrigmakaren fälls i hans straffdom.

¤Ordspråksboken. 12:21.

21.  #Inget ont drabbar den rättfärdige men alla olyckor syndaren#.

Förbittringen, upprördheten, ondsintheten

och samvetslösheten; angriper och berör ej

den renhjärtade, syndfrie och ostrafflige.

Olyckor, faror, smärta, nöd och lidande;

angriper och berör, den gudlöse, syndaträlaren

och gudsförnekaren. 

Ordspråksboken.  11:21.

21.  #Den gudlöse undgår aldrig sitt straff,

men alla rättfärdiga går fria#.

Syndaträlaren och gudsförnekaren;

blir ej befriad och förskonad från straffdomen.

Renhjärtade, syndfria och ostraffliga;

befrias och försonas från straffdomen.

¤Ordspråksboken.  12:22.

22.  #Herren avskyr lögnare,

de sannfärdiga behagar honom#.

Herren föraktar och hatar; lögnares,

bedragares, löftesbrytares och falska vittnens tal.

Ordspråksboken.  6:16-19.

16.  #Sex ting är det som Herren hatar,

sju är det han avskyr:#

17.  #Stolta ögon, falsk tunga,

händer som utgjuter oskyldigt blod#.

Självnöjda, självbelåtna, självsäkra

och storordiga ögon; hatar Herren.

Vrångsint, lögnaktig, trolös, oärlig

och skenhelig tunga; hatar Herren.

Våldsamma händer som utgjuter oskyldigt

människoblod; likt Kains broder Abels blod.

Ordspråksboken.  6:18.

18.  #Ett hjärta som smider onda planer,

fötter som skyndar till allt som är ont#.

Fördärvat, förtappat, omoraliskt, ondsint

och hatiskt hjärta; tänker ut onda planer. 

Villiga fötter; utför samvetslösa, ondsinta,

hatfulla och omoraliska handlingar.

19.  #Menedaren som vittnar falskt och den som vållar tvist mellan bröder#.

Den falske; bär falskt vittnesbörd.

Den falske; kivas, grälar, ger osämja

och oenighet mellan broderlig vänskap.

Ordspråksboken.  11:20.

20.  #Herren avskyr den som är falsk,

den som lever oförvitligt behagar honom#.

Herrens hat, missnöje, förargelse och förakt;

mot falska, lögnaktiga, trolösa

och skenheliga människor.

Felfria, fläckfria, syndfria och ostraffliga;

behagar honom.

¤Ordspråksboken.  12:23.

23.  #Den förståndige döljer sin kunskap,

dåren skriker ut sin enfald#.

Kloke och betänksamme; håller tyst med

sin kunskap.

Samvetslöse och ondsinte; skriker ut sin;

dumhet och dåraktighet. 

Ordspråksboken.  10:14.

14.  #De visa sparar sin kunskap,

av dårens ord kommer strax fördärv#.

Visas insikt; lyssnar på tystnaden.

Samvetslöses och ondsintes ord; leder

till undergång, olycka, förbannelse,

moraliskt förfall och gudlöshet. 

Ordspråksboken.  13:16.

16.  #Den förståndige gör allt med insikt,

dåren sprider dumhet omkring sig#.

Kloke och betänksamme; insiktsfull, klok

och förståndig.

Samvetslöse och ondsinte; sprider ut oklokhet,

idioti, lättsinne, galenskapen

och obetänksamhet.

Ordspråksboken.  15:2.

2.  #Den vises tal flödar av kunskap,

ur dårens mun strömmar enfald#.

Vises tungas tal; flödar av insiktsfull kunskap.

Samvetslöses och onddsintes mun;

strömmar dåraktigheten, dumheten

och ovetenheten. 

Predikaren.  10:3.

3.  #Var han än går kommer dårens förstånd

till korta, han röjer sin dårskap för alla#.

Samvetslöses och ondsintes, sprider sitt

kortsynta förstånd; avslöjar sin tanklöshet,

kortsynthet och fåfänglighet inför alla.

¤Ordsråksboken.  12:24.

24.  #Flitig hand får makt,

lättja leder till trältjänst#.

Flitig och arbetsam hand; blir inflytelserik,

uppmuntrande och betydelsefull för staden

och nationen. 

Slöheten, syslolösheten och trögheten;

förslavar och trälbinder människors hjärtan

och sinnen.

Ordspråksboken. 6:9.

9.  #Hur länge skall du ligga, du late,

när skall du vakna och stiga upp?#. 

Latheten och bekvämligheten;

vill ligga; i kroppens skön ljuvliga vila. 

¤Ordspråksboken.  16:24.

24.  #Vänliga ord är som honung -----

smakar sött och gör kroppen frisk#.

Godhjärtiga, älskvärda och vänskapliga ord;

honungskakans ljuva sötma;

själslivets läkedom.

¤Ordspråksboken. 12:25.

25.  #Bekymmer gör hjärtat tungt,

ett vänligt ord muntrar upp#.

Oro, sorg och ängslan; hjärtats träldom,

förtryck och slaveri.

Älskvärda, uppmuntrande och godhjärtade ord;

hjärtats inre glädje, ro och harmoni.

¤Ordspråksboken. 12:26.

26.  #De rättfärdige undkommer det onda,

syndarnas väg för vilse#.

Renhjärtade, syndfria och ostraffliga;

befrias från omoralen, lidandet och smärtorna. 

¤Ordspråksboken. 12:27.

27.  #Lättja fångar inget byte,

men den flitige får rika skatter#.

Slöheten och slappheten; ertappar inget vinstbyte.

Arbetsamme, ihärdige, outtröttlige och energiske;

blir förmögen, ekonomisk oberoende,

kapitalstark och penningstark.

Ordspråksboken.  6:9-11.

9.  #Hur länge skall du ligga, du late,

när skall du vakna och stiga upp?#

Slöheten och slappheten; livets energi och tidstjuvar; du late dina vänner; slöa och lata.

Dina vänner; slöhetens och slapphetens,

önskan; ej vakna och stiga upp.  

10.  #Sov lite till, slumra lite till,

vila lite till med armarna i kors -----#.

De intalar din vilja; fortsätt sova, slöa och slappa.

Armar i kors; utför ej dagens syssla.

11.  #Och fattigdomen ärver dig som en rånare,

armodet som en beväpnad man#.

Slöheten och slappheten; eländet, nöden, olyckan

och armodet; kontrollerar och bestjäler

den lates livsföring.

¤Ordspråksboken.  12:28.

28.  #Rättfärdighet leder till liv,

avfallets väg för till döden#.

Syndfrihet, renhjärtlighet och ostrafflighet;

leder till inre livsglädje, ro och harmoni.

Förnekelsens och otrohetens väg leder till

livlösheten, bortvissnandet och förintelsen

av den inre glädjen, ron och harmonin. 

Ordspråksboken.  10:16.

16.  #Den rättfärdiges lön ger liv,

den ondes vinst leder till synd#.

Renhjärtades, syndfries och ostraffliges belöning;

ger inre livsglädje, ro och harmoni.

Samvetslöses och ondsintes vinstutdelning;

leder till förvillelse, syndigt leverne och

köttsliga begär.