#GUDS SON TALAR; ..... Ditt hjärta var kallt som

stål i min kärlek, och dock rörde sig där en liten gnista av av kärlek till mig, nämligen när du besinnade, at jag var värdig att älskas och hedras

mer än alla andra.

Detta ditt hjärta föll på ett svavelberg, när värdslig ära och förnöjelse gick dig emot och din man,

som du köttsligen älskade mer än allt annat,

dog ifrån dig.

Vällust och världslig förnöjelse jämföras lämpligen med ett svavelberg, ty de hava själens böld,

åtråns stank och straffets glöd med sig.

Och när vid din mans död din själ drabbades

av tung bedrövelse, då sprang det plötsligt ut en gnista av kärlek, vilken legat såsom förborgad,

ty efter att  ha betraktat världens fåfänga antvardade du hela din vilja åt mig och åstundade mig över allt annat.

Tack vare denna kärleksgnista smakade dig den

torra oliven, d.v.s evangeliernas ord och umgänget med mna lärda, och avhållsamheten smakade dig till den grad, att allt, som förut synts dig

bittert, började bliva ljuvt för dig.

Och när oliven började flyta och mina ord

i uppenbarelserna nådde din ande, då stod någon påberget och ropade:

Av denna dryck släckes törsten, värmes

den frusne, glädjes den bedrövade och blir den sjuke frisk. Det är jag, Gud själv, som ropar så,

och mina ord, som du ofta hör i andlig vision,

mätta likt en god dryck dem som törsta efter sann

kärlek; för det andra värma de som äro frusna,

och för det tredje glädja de dem som äro bedrövade,

och för det fjärde hela de som äro svaga i  själen.# 

( Lib. V. 11 )  106).

Cittat ur boken:  Studier i den heliga

Birgittas Spiritualitet.  Sid.  66.