ORDSPRÅKSBOKEN.  17:15-28.

¤Ordspråksboken.  17:15.

15.  #Att fria en skyldig,

att fälla en oskyldig ----- bådadera väcker

Herrens avsky#.

Försvara en skyldig+döma en oskyldig;

upväcker Herren hat och förakt.

Rättvis kärlek friar den o-skyldige  förlåter

den skyldige:  Jesus säger i förlåtelsens mysterium 

       du ska förlåta din broder sju gånger

sjuttio gånger. 

Ordspråksboken.  18:5.

5.  #Illa är att ta parti för en skyldig

och vägra en oskyldig hans rätt#.

Försvara och beskydda den skyldige;

inte ge den oskyldige sina rättigheter.

Ordspråksboken.  24:23.

23.  #Detta är också de visas ord:

Att vara partisk när man dömer

är illa#.

Förnuftiges och förståndiges ord;

vara saklig och personlig; i en orättvis dom

¤Ordspråksboken.  17:16.

16.  #Vad gagnar pengar i dårens hand,

kan han köpa vishet, han som saknar vett?#.

Vilken nytta gör penningar i den dumdristiges

och ondsintes hand.

Kan ej köpa vishetens rikedomar.

¤Ordspråksboken.  17:17.

17.  #En vän visar alltid kärlek,

en broder är till för att hjälpa i nöden#.

Äkta vänskap visar alltid ömhet, omsorg och värme.

Broder kärlek+beprövad hjälp, tröst och stöd.

Ordspråksboken.  18:24.

24.  #Vissa vänner skadar varandra,

men en verklig vän är mer tillgiven än en bror#.

Otjänlig vänskap; splittrar vänskapen. 

Tjänlig och nyttig vänskap; mer öm

och kärleksfull; i stället för en bror.

Jesus Syraks bok.  6:14.

14.  #En trogen vän är ett starkt värn.

Att finna en sådan är att finna en skatt#.

Plikttrogen vänskap ett varaktigt försvar

och beskydd.

Varaktig vänskap; dyrbar rikedom.

¤Ordspråksboken.  17:18.

18. #Utan vett är den som ger sitt handslag

och går i borgen för sin nästa#.

Oförståndig och oklok; som ger sitt medgivande,

skriva på för sin näst

¤Ordspråksboken.  17:19.

19.  #Den som älskar gräl älskar synd,

den som gör porten hög inbjuder olyckan#.

Låna ut sin tunga till trätgirigheten

och argsintheten; blir en syndens träl.

Lyssnar inte på gästvänligen; inbjuder

faror och olyckor.

Ordspråksboken.  11:2.

2.  #Övermod har skam i sitt släptåg,

vishet finns hos de saktmodiga#.

Stoltheten och dumdristigheten; har skamkänslor

som sin följeslagare.

Vishetens rikedomar bor i de ödmjuka

och mildas hjärtan och sinnen. 

¤Ordspråksboken.  17:20.

20.  #Fördärvat sinne finner ingen lycka,

lögnaktig tunga bringar på fall#.

Omoraliskt och fördärvat sinne; finner

ingen inre glädje, ro och harmoni.

Falsk, förljugen och sviklig tunga;

ger fördärv och undergång.

¤Ordspråksboken.  17:21.

21.  #Att ha en dåre till son är en sorg,

ingen glädje får odågans far#.

Dumdistrig och idiotisk son en hjärtesorg.

Slaverns och dagdrivarens far; känner ingen glädje.

Ordspråksboken.  10:1.

1.  #En klok son är fars glädje,

en dåraktig son blir sin mors sorg#.

Eftertänksam och erfaren son; faderns glädje.

Tanklös och dumdristig son; moderns hjärtesorg.

¤Odspråksboken.  17:22.

22.  #Glatt hjärta ger god hälsa,

modlöshet suger märgen ur benen#.

Förnöjsamt hjärta; ger hälsa och läkedom.

Missmode och rädslan; en energi och tidstjuv.

Ordspråksboken.  14:30.

30.  #Sinnesfrid ger kroppen hälsa,

lidelse är röta i benen#.

Inre frid, själsro och själsfrid; kroppens hälsa

och läkedom.

Omoraliskt, lättsinnigt och utsvävande liv;

livets fördärv och undergång. 

Ordspråksboken.  15:13.

13.  #Glatt hjärta ger ljus uppsyn,

sorg skapar modlöshet#.

Hjärtats inre glädje, ro och harmoni;

utstrålar ett fint beteende.

Sorgset hjärta ger missmod och förtvivlan. 

Jesus Syraks bok.  30:22.

22.  #Fröjd i hjärtat håller människan vid liv,

den som lever glad får leva länge#.

Hjärtats leende ger människan innehållsrikt liv.

¤Ordspråksboken.  17:23.

23.  #Den onde tar mutor ur mantelvecket

för att hindra rättvisans gång#.

Samvetslöse och ondsinte; mutgivare,

förhindrar rättvisans handling.

Ordspråksboken.  15:27.

27.  #Den som roffar åt sig drar olycka

över sitt hus, den som skyr mutor får långt liv#.

Tjuvaktigheten ger faror och olyckor.

Hata och förakta mutgivande; får ett långt liv. 

¤Ordspråksboken.  17:24.

24.  #Den kloke har visheten för ögonen,

dåren spanar mot världens ände#.

Förståndige och eftertänksamme; lever i

vishetens outgrundliga källor.

Dumdristige och idioten; går mot världens

fördärv och undergång.

¤Ordspråksboken.  17:25.

25.  #En dåraktig son får sin far att grämas

och bedrövar henne som fött honom#.

Tanklös och dumdristig son sin fars bitterhet,

inre smärta och bedrövelse.

Moder kärleken; blir henne till inre smärta,

ängslan och hjärtesorg. 

¤Ordspråksboken.  17:26.

26.  #Bötfälla en oskyldig är illa nog,

prygla den ädle strider mot all rätt#.

Döma den oskyldige till böter; är 

hans olycka.

Misshandla den försonlige strider mot al rätvisa.

¤Ordspråksboken.  17:27.

27.  #Den förståndige spar sina ord,

den kloke håller huvudet kallt#.

Betänksamme och kloke lånar ut sin tunga;

till tystnaden och stillheten.

Ordspråksboken. 10:19.

19.  #Den talträngde undgår inte synd,

klok den som tyglar sin tunga#.

Pratsamme och pratsjuke; blir syndens träl.

Vis och erfaren; behärskar sin tunga. 

¤Ordspråksboken.  17:28.

28.  #Även dåren anses vis om han tiger

och klok så länge han håller mun#.

Dumdristige och idioten; kan vara vis;

om han behärskar sin tunga.

Vist och eftertänksamt; behärskar han sin tunga. 

Jesus Syraks bok.  20:5.

5.  #Den ene tiger och anses som vis,

den andre väcker avsky med sitt prat#.

Behärskad tunga; betjänar tystnaden och stillheten.

O-behärskad tunga: föraktas och hatas;

med sin pratsamhet. 

ORDSPRÅKSBOKEN.  17:1-14.

¤Ordspråksboken.  17:1.

1.  #Bättre en torr brödkant i lugn och ro

än huset fullt med kalasmat och bråk#.

Bättre en torr och smaklös brödkant;

i stillhetens och lugnets närvaro,

i stället för huset fyllt av frosseri

och kiv, gräl och trätgirighet.

Ordspråksboken.  15:16.

16.  #Bättre knapphet och gudsfruktan

än överflöd och oro#.

Bättre livet i sparsamhet och hjärtats

lydnad inför Herrens fullkomliga lagbud.

Istället för lyx, välgång, bekymmer och rädsla.

¤Ordspråksboken.  17:2.

2. #Duglig slav blir herre över oduglig son

och får dela arvet med hans bröder#.

Flitig, ihärdig och arbetsam slav; blir herre

över en lat och bekväm son.

Belönas med hans bröders arv.

¤Ordspråksboken.  17:3.

3.  #Silver prövas i degeln och guld i ugnen,

men hjärtat prövas av Herren#.

Silvrets värde luttras och guldets i ugnens hetta.

Hjärtats innandömen; utsätts för lidande

och inre frestelser. 

Psalm. 26:2.

2.  #Granska mig, Herre, och pröva mig,

rannsaka hjärta och njurar!#.

Inre bön: rannsaka mig omsorgsfullt; Herre,

utsätt mig för inre lidande och frestelser.

Jer. 17:10.

10.   #Jag, Herren, rannsakar hjärtat och prövar

njurarna och lönar var och en för vad han

gjort, så som hans gärningar förtjänar#.

Jag, Herren, min vilja gå till rätta med

olydiga hjärtan och utsätter människors för

inre lidande och frestelser.

Belönar; människors gärningar. 

Jesus Syraks bok.  2:5.

5.  #Ty liksom guld prövas i eld,

så prövas Guds utvalda i lidandets ugn#.

Guldets värde undersöks och granskas

i eldens hetta.

På samma sätt undersöks och granskas människors

innandömen i hennes inre ego-lidandets ugnshetta.

¤Ordspråksboken.  17:4.

4.  #Uslingen lyssnar på onda tungor,

lögnaren är idel öra för elakt prat#.

Brottslingen och förrädaren lyssnar på

samvetslösa och ondsinta tungor.

Bedragaren och löftesbrytaren; lyssnar

hörsamt på illistigt, omoraliskt och skadeglatt tal.

Ordspråksboken.  10:18.

18.  #En hycklare är den som döljer sitt hat,

en dåre den som går med skvaller#.

Skrymtare, och skenheliga människor;

hemlighåller sin ilska, bitterhet och fiendskap.

Dumdristige och idioten; förtalare, ryktesspridare,

lögnaktig och skvalleraktig.

¤Ordspråksboken.  17:5. 

5.  #Att håna en fattig är att smäda hans skapare,

den skadeglade undgår inte straff#.

Ringakta och förakta den fattige; förtalar

och bespottar hans skapare.

Den elake och gäckande; belönas

med bestraffning.  

Ordspråksboken. 14:31.

31.  #Att förtrycka de ringa är att smäda deras skapare, ärar honom gör den som hjälper

de fattiga#.

Förakta och ringakta de små och obetydliga;

är att förtala och bespotta deras skapare.

Ärad och lovprisad är den som hjälper, tröstar

och stöder den fattige.

¤Ordspråksboken.  17:6.

6.  #Barnbarn är de gamlas krona,

sönernas stolthet är deras fäder#.

De gamlas ärekrona är deras barnbarn.

Sönernas ära och värdighet är deras förfäder.

Psalm.  128:5.

5.  #Må Herren välsigna dig från Sion,

så att du får se Jerusalems lycka

i alla dina dagar#.

Inre bön; Herren välsigna ditt liv från Sion.

Bli delaktig av Jerusalems välgång och lycka;

under dina livsdagar.

Jesus Syraks bok.  3:11.

11.  #En människas ära bestäms av faderns anseende, och att modern föraktas länder

barnen till skam#.

Människans ära och värdighet bestäms av

faderns livsföring.

Modern föraktas och ringaktas; ger

barnen skamkänslor.

¤Ordspråksboken.  17:7.

7.  #Stora ord anstår inte odågan,

än mindre lögner en ädel man#.

Stortaliga och övermodiga ord; idiotens

och dumdristiges ordförråd.

I stället för att tystnaden stillar lögnaktigt tal.

Tystnaden och stillheten tillhör en mans liv

i de andliga dygderna. 

¤Ordspråksboken.  17:8.

8.  #Dem som ger mutor tror sig ha ett trollspö,

vart han kommer har han framgång#.

Trolldomen tror sig vara en mutgivare.

Ordspråksboken.  18:16.

16.  #Gåvor öppnar dörrar och ger

företräde hos höga herrar#.

Givmilda händer; öppnar människohjärtan.

Gott anseende i höga herrars gemenskap.

Ordspråksboken.  21:14.

14.  #Gåva i lönndom stillar vrede,

en dusör i mantelvecket bittraste harm#.

Hemlighetsfulla gåvor stillar vredesmodet

och förbittringen.

¤Ordspråksboken.  17:9.

9.  #Den som söker vänskap överser med ett fel,

den som ältar det driver bort sin vän#.

Sökande vänskap; förlåter misstag och felsteg.

Pratsamheten splittrar vänskapen.

Ordspråksboken.  10:12.

12.  #Hat vållar fejd, kärlek skyler alla fel#.

Fiendskap, ilska och bitterhet förorsakar stridigheter.

Ömsint hjärta förlåter misstag och felsteg.

¤Ordspråksboken.  17:10.

10.  #Klander biter bättre på den kloke

än hundra piskrapp på dåren#.

Anklagelser och kritik; hörsammas av

den förståndige och förnuftige.

I stället för hundra smärtsamma piskrapp

på den dumdristiges och idiotens rygg.

Ordspråksboken.  9:8.

8.  #Klandra inte hädaren, då hatar han dig -------

klandra den vise, då älskar han dig#.

Anklaga och kritisera inte gudsförnekaren;

förökar hans hånfullhet och smädande.

Anklaga och kritisera den lärde och kloke;

bemöter han din ståndaktighet.

¤Ordspråksboken.  17:11.

11.  #Den gudlöse vill bara göra uppror,

men en grym budbärare sänds mot honom#.

¤Ordspråksoken.  17:12.

12.  #Hellre möta en björn som mist sina ungar

än en dåre i hans vanvett#.

Mer gärna bemöta en björninnas förlorade

moderskärleks raseri; i stället för den dumdristiges

och idiotiskes bemötande.

 
¤Ordspråksboken. 17:13.'

13.  #Den som lönar gott med ont

blir själv aldrig kvitt det onda#.

Belöna det goda med det onda;

får själv gottgörelse

¤Ordspråksboken.  17:14.

14.  #Börja gräl är som att öppna dammluckor;

sluta innan striden bryter lös!#.

Trätgirigheten och argsinheten; öppna

tungas pratsamhet.

Låt tystnaden och stillheten; stilla den.

Ordspråksboken.  12:16.

16.  #Dåren låter genast sin vrede märkas,

den förståndige låtsas inte om en skymf#.

Dumdristige och idioten; visar sitt vredesmod,

och förbittring.

Den kloke och lärde; bemöter den med tystnaden och stillhetens närvaro. 

ORDSPRÅKSBOKEN.  16:17-33.

¤Ordspråksboken.  16:17.

17.  #De redligas väg leder bort från det onda,

den som ger akt på sina steg räddar livet#.

Ordfastas, svekfrias och öppenhjärtligas väg;

leder bort från omoralen, ondsintheten

och samvetslösheten.

Bevakar sina fotsteg; räddar och försvara sitt liv.   

¤Odspråksboken.  16:18.

18.  #Övermod följs av nederlag,

högmod går före fall#.

Stolthet, dumdristighet och självsäkerhet;

belönas av motgångar, misslyckande och

och förödmjukelse.

Egenkärlek och övermod; belönas med

fördärv och undergång.

Ordspråksboken.  11:2.

2.  #Övermod har skam i sitt släptåg,

vishet finns hos de saktmodiga#.

Stoltheten och fräckheten; har skamkänslor

som efterföljare.

Vishetens rikedomar finns i de ödmjukas

mildas hjärtan.

¤Ordspråksboken.  16:19.

19.  #Bättre vara ödmjuk bland de ringa

än dela byte med de högmodiga#.

Bättre ett liv i ödmjuk gemenskap med

de små och obetydliga; i stället för

dela en vinst med de stolta, skrytsamma

och överlägsna. 

¤Ordspråksboken. 16:20.

20.  #Den som villigt lär har framgång,

lycklig den som förtröstar på Herren#.

Villigt hjärta söker lärdom och erfarenhet;

ger livet välgång och lycka.

Sann tilltro inför Herrens närvaro;

gör livet framgångsrikt och innehållsrikt. 

¤Ordspråksboken.  16:21.

21.  #En insiktsfull man kallas vis,

och vältalighet övertygar#.

Kunskapsrik och erfaren man; klok och

förnuftig, i vad han gör.

Talfärdighet och talförmåga; intresserar

människors lyssnande.

¤Ordspråksboken.  16:22.

22.  #Den som äger insikt har en källa till liv,

men dårens straff är hans dårskap#.

Insiktfullt hjärta och sinne; frisk vattenkälla

till liv.

Dumdristiges och idiotens bestraffning;

blir hans andliga villfarelse och blindhet.

Ordspråksboken.  13:14.

14.  #Vad den vise lär ut är en källa till liv,

en hjälp att undgå dödens snaror#.

Vises lärdom och erfarenhet; frisk källvatten

till liv.

Hjälpen, trösten och stödet; inför dödens snaror.

¤Ordspråksboken.  16:23.

23.  #Den vises tankar gör hans tal klokt

och hans ord övertygande#.

Lärdes, klokes och förnuftiges tankar;

gör hans tungars ord kloka.

 

¤Ordspråksboken.  16:24.

24.  #Vänliga ord är som honung ------

smakar sött och gör kroppen frisk#.

Vänskapliga och godhjärtiga ord; 

honungens sötma, söthet och ljuvlighet.

Kroppens hälsa och läkedom.

Ordspråksboken.  12:25.

25.  #Bekymmer gör hjärtat tungt,

ett vänligt ord muntrar upp#.

Oro och rädsla; hjärtats sorg och bedrövelse.

Vänskapliga och godhjärtliga ord;

uppmuntrar hjärtats sorg och bedrövelse.

¤Ordspråksboken.  16:25.

25.  #En väg som tycks vara den rätta

kan ändå föra till döden#.

Villfarelsens väg; sinnlighetens förblindelse.

¤Ordspråksboken.  16:26.

26.  #Arbetarens hunger får honom att arbeta,

magen låter honom aldrig vila#.

Arbetstagarens brist på föda; gör honom flitig,

och arbetssam.

Hans hungerskänslor; ger ingen stillhet och vila. 

¤Ordspråksboken.  16:27.

27.  #En ondsint man ställer till skada,

hans ord är förtärande eld#.

Samvetslös, hatfull och vresig man ställer

till förstörelse och skadegörelse.

Hans ord; sårar och förblöder människors

hjärtan och sinnen. 

Ordspråksboken.  10:19.

19.  #Den talträngde ungår inte synd,

klok den som tyglar sin tunga#.

Talföre och pratsjuke; obehärskade tunga,

vilseledande, arvsyndig och dödssyndig.

Jakobs brev.  3:6.

6.  #Och tungan är en eld, själva den onda

världen bland våra lemmar.

Den fläckar hela vår kropp, den sätter livshjulet

i brand och har själv sin eld från helvetet#.

Obehärskad tunga+eldens förbrännande styrka.

Obehärskad tunga+världens omoral, ondsinthet,

samvetslöshet, hatiskhet, ödeläggelse 

och undergång.

Den förstör och fördärvar hela vår kropp.

Gör livet till ett brinnande vedträ.

Sig själv till en flammande eld i helvetet.

¤Odspråksboken.  16:28.

28.  #En falsk man vållar strid,

baktalaren skiljer vänner åt#.

Skenhelig och svekfull man; anvarig för ordstrider.

Förtalaren; splittrar vänners gemenskap. 

Ordspråksboken.  26:20.

20.  #När veden är slut slocknar elden,

när baktalaren gått dör grälet ut#.

Obehärskad tungars tal+vedens brännbarhet.

Förtalarens ord; saknar sin brännbarhet;

dör trätgirigheten och argsintheten ut.  

¤Ordspråksboken.  16:29.

29.  #En ogärningsman lockar andra med sig

och leder dem på orätta vägar#. 

Förbrytaren och lagöverträdaren; övertalar

sina medmänniskor, bli sina efterföljare;

vilseleder dem in på villovägar.

Ordspråksboken.  1:10.

10.  #Min son, följ inte syndare som lockar dig#. 

Min son, följ mina råd och förmaningar

bevara dina fotsteg från syndaträlens lockelser.

¤Ordspråksboken.  16:30.

30. #Kisande ögon vittnar om lömska planer,

hopknipna läppar som utfört dåd#.

Blinkande och kisande ögon; vittnar om listiga

och skenheliga planer.

Tystnadens läppar; ötövar och fullbordar

illgärningar och våldsdåd. 

Ordspråksboken.  6:12.

12.  #En ond människa, en illasinnad man,

talar med kluven tunga#.

Samvetslös och ondsint människa;

elak och skadeglad man.

Talar med obehärskad tunga.

¤Ordspråksboken.  16:31.

31.  #Vitt hår är en ärekrans,

man vinner den med rättfärdigt liv#.

Vit hårfärg: uppskattad, ärad och lovprisad i människors och Guds ögon.

Den belönas av ett renhjärtligt, syndfritt

och ostraffligt liv.

Ordspråksboken.  20:29.

29.  #Styrkan är de ungas stolthet,

vitt hår de gamlas ära#.

Ungdomstiden; de ungas styrka och värdighet.

Vitt hår de gamlas uppskattning och ära.

¤Ordspråksboken.  16:32.

32.  #Bättre en tålmodig man än en hjälte,

bättre behärska sig själv än inta en stad#.

Bättre gemenskap med en uthållig, långmodig

och behärskad man; i stället för en hjälte.

Bättre livet i självbehärskning;

i stället för att inta en stad.

Ordspråksboken.  12:16.

16.  #Dåren låter genast sin vrede märkas,

den förståndige låtsas inte om en skymf#.

Dumdristige och idioten; visar sitt vredesutbrott.

Förnuftige och kloke; bemöter honom med saktmod.

¤Ordspråksboken.  16:33.

33.  #Lotten kastas i knät,

men hur den faller bestämmer Herren#.

Vinst lotten placeras i knäet; på den

som behagar Herren.

ORDSPRÅKSBOKEN. 16:1-16.

¤Ordspråksboken.  16:1.

1.  #Tankar tar form hos människan,

men Herren lägger ord på hennes tunga#.

Tankar skapas och utvecklas hos människan.

Herrens allvetande; lägger orden på hennes tunga. 

Ordspråksboken.  16:9.

9.  #Människan tänker ut sin väg,

men stegen styra av Herren#.

Människan tänker ut sin livsväg.

Herrens allvetande; styr hennes livssteg.

¤Ordspråksboken.  16:2.

2.  #Människan tycker sig vara felfri,

men sinnelaget prövas av Herren#.

Människans övermodiga hjärta; ser sig själv,

fullkomlig i sin sinnerlighet.

Hennes sinnerlighet; sätts på prov,

i troheten och lydnaden.

Ordspråksboken.  15:31.

31.  #Den som tar emot hälsosam tuktan,

får tillträde till de visas krets#. 

Villigt och ödmjukt hjärta; tillåter sig formas

in i tuktans tjänliga formningsbad.

Känner sig välkommen in i de vises;

sunda och hälsogivande gemenskap.

¤Ordspråksboken.  16:3.

3.  #Lägg allt du gör i Herrens hand,

så kommer dina planer att lyckas#.

Ärlig och öppenhjärtlig förtröstan;

inför Herrens omsorg, ömhet och försyn.

Sök, först Guds rike och hans rättffärdighet.

Matt. 6:33.

¤Ordspråksboken.  16:4.

4.  #Allt som Herren skapat har ett syfte,

den onde är till för olyckans dag#.

Alla levande varelsers skapare; har ett

syfte med allt skapat.

Samvetslöse och ondsinte; skapar

faror och olyckor. 

¤Ordspråksboken.  16:5.

5.  #Herren avskyr alla högmodiga,

aldrig undgår de sitt straff#.

Herren föraktar, hatar och förkastar;

stolta, övermodiga och skrytsamma.

Ordspråksboken.  11:2.

2.  #Övermod har skam i släptåg,

vishet finns hos de saktmodiga#.

Övermodig livsstil och livsföring;

har skamkänslor som följeslagare.

Visheten har sin närvaro i de saktmodiga,

ödmjuka och godmodiga.

¤Ordspråksboken.  16:6.

6.  #Trofast kärlek sonar skuld,

genom gudsfruktan undviks det onda#.

Trogen kärlek förlåter överträdelser

och lagbrott.

Hjärtats lydnad inför Herrens lagbud;

beskyddar och försvarar mot arvssynden

och dödssynden. 

1 Petrus brevet. 4:8.

8.  #Framför allt skall ni älska varandra

hängivet, ty kärleken gör att många

synder blir förlåtna#.

Apostlafursten Petrus; låt den inbördes kärleken;

vara trofast, kärleksfull, öm och vänskaplig.

Kärlekens offrande; ger förlåtelsen, förståelsen

och förtroendet; mot arvssynden och dödssynden.

¤Ordspråksboken.  16:7.

7.  #Den som lever till Herrens behag

får fred också med sin ovän#.

Lisstilen och livsföringen; Herren till belåtenhet,

ger inre glädje, ro och harmoni;

i ovännens gemenskap.

¤Ordspråksboken.  16:8.

8.  #Bättre äga litet med rättfärdighet

än tjäna mycket med orätt#.

Bättre en livsstil och livsföring i renhjärtlighetens,

syndfrihetens och ostrafflighetens närvaro:

i stället för, vara en syndaträl och slav med

o-förlåtligheten, förkastligheten och orättvisheten.

Ordspråksboken.  15:16.

16.  #Bättre knapphet och gudsfruktan

än överflöd och oro#.

Bättre liv i fattigdom och hjärtats lydnad,

inför Herrens lagbud;

istället för rikedom, lyx och daglig oro. 

¤Ordspråksboken.  16:9.

9.  #Människan tänker ut sin väg,

men stegen styrs av Herren#.

Människans ego-vilja; tror sin väg vara fullkomlig.

Hennes steg styrs av Herren. 

Ordspråksboken.  19:21.

21.  #Människan gör upp många planer,

men det är Herrens vilja som sker#.

Människans tankar och vilja; gör upp

många planer.

Herrens allvetande vilja; har sista ordet. 

Ordspråksboken.  20:24.

24.  #Människans steg styrs av Herren,

vad vet hon själv om sin väg?#.

Männskans sinnerlighet känner inte till;

Herrens fullkomliga vilja. 

¤Ordspråksboken.  16:10.

10.  ¤Kungens ord är gudsord,

han felar inte då han dömer#.

Guds fullkomliga ord i konungens ord;

dömer rättvist.

¤Ordspråksboken.  16:11.

11.  #Riktig våg är Herrens sak,

alla vikter är hans verk#.

Tillförlitlig våg är Herrens angelägenhet.

¤Ordspråksboken.  16:12.

12.  #Kungar avskyr onda gärningar,

ty rättfärdighet befäster tronen#.

Kungar föraktar och hatar omoraliska

och ondsinta gärningar.

Renhjärtligheten, syndfriheten och ostraffligheten;

försvarar tronen.

Ordspråksboken.  20:28.

28.  #Godhet och trohet är kungens värn,

med rättfärdighet tryggar han tronen#.

Fromheten, hjälpsamheten och ståndaktigheten:

är kungens beskyddare och försvarare.

Hans renhjärtlighet, syndfrihet och ostrafflighet;

skyddar och säkrar tronen.

Ordspråksboken.  25:5.

5.  #Bort med de onda från kungens närhet,

så befäster rättfärdighet hos tron#.

Samvetslösa och ondsinta; har ej sin

gemenskap i kungens närhet.

På detta sätt; försvaras renhjärtligheten,

syndfriheten och ostraffligheten hos tron.

Ordspråksboken.  29:4.

4.  #Med rättvisa bygger kungen upp landet,

den som ökar pålagorna ödelägger det#.

Med kristlig ärlighet och rättvisa; upprättar

kungen landet.

Ökning av skatter och avgifter; fördärvar

och lägger landet i ruiner.  

Ordspråksboken.  29:14.

14.  #När kungen dömer de svaga rättvist,

skall hans tron bestå för alltid#.

När kungen dömer de svaga; på

ett broderligt och systerligt sätt, blir hans

tron vid makt.

Salomos Vishet.  6:1.

DE MÄKTIGAS ANSVAR.

1. #Lyssna därför, konungar, och kom

till insikt!

Lär av mig, ni som härskar över jordens

alla länder!".

Lyssna på min inbjudan; konungar,

sök min närvaro; in i vishetens lärdom, förståelse och erfarenhet.

Jesus Syraks bok.  10:1.

1.  #En vis härskare fostrar sitt folk,

ordning råder där en klok man styr#.

Vis, klok och förståndig härskare fostrar

och tuktar sitt folk.

Andligt erfaren och mogen man; styr folket

in i ordningsfullhetens välsignelser.  

¤Ordspråksboken.  16:13.

13.  #Rättfärdigt tal behagar kungen,

den sannfärdige älskar han#.

Renhjärtligt, syndfritt och ostraffligt tal;

tilfredsställer kungen.

Har kärlek till den ärlige och trogne.

¤Ordspråksboken.  16:14.

14.  #Kungens vrede bådar död,

men en klok man kan stilla den#.

Kungens vredesmod och förbittring;

förutsäger evig död.

Klok och förnuftig man; låter den bemötas

av stillheten och tystnaden.

Ordspråksboken.  20:2.

2.  #Som lejonets rytande är kungens raseri,

den som väcker hans vrede förverkar sitt liv#. 

Kungens obehärskade vrede och vredesutbrott;

försyndar sig mot den som uppväcker hans vrede.

Predikaren. 10:4.

4.  #Om fursten rasar mot mig skall du inte

lämna din post: lugn behärskning

hindrar stora misstag#.

Bemöt furstens obehärskade raseri med;

självbebehärskning, självkontroll och självdisciplin.

¤Ordspråksboken.  16:15.

15.  #Ljus uppsyn hos kungen betyder liv,

hans gunst är som ett vårregn#.

Kungens omsorg; för folket en framtidstro.

Hans vänlighet och välvilja; liknar ett uppfriskande vårregn.

¤Ordspråksboken.  16:16.

16.  #Att vinna vishet är bättre än guld,

vinna insikt mer värt än silver#.

Vishetens lärdom och erfarenhet bättre

i stället för guldets värde.

Insiktfullheten inre värde; värdefullare än

guldets värde.

Ordspråksboken.  3:14.

VISHETENS VÄLSIGNELSER.

14.  #Ty visheten är mer värd än silver,

den vinst hon ger är bättre än guld#.

Vishetens belöning; bättre än guldets

och silvrets värde.

ORDSPRÅKSBOKEN.  15:17-33.

¤Ordspråksboken.  15:17.

17.  #Bättre en tallrik kål med kärlek

än en mör oxstek med hat#.

Kärlekens fullhet; bättre i stället för

en välkokt oxstek med ilska, bitterhet

och fiendskap.

Ordspråksboken.  17:1.

1.  #Bättre en torr brödkant i lugn och ro,

än huset fullt med kalasmat och bråk#.

Inre lugnet och ron; bättre i stället för

huset fyllt av dödsynden frosseri, gräl, kiv 

och ordtvister.

¤Ordspråksboken.  15:18.

18.  #En hetlevrad man vållar gräl,

den tålmodige stillar trätan#.

Ilsken och argsint man; grälsjuk, ordstridig

och trätgirig.

Tålmodigheten, uthålligheten och tåligheten;

stillar grälsjukheten, ordtvisterna och kivet. 

Ordspråksboken.  12:16.

16.  #Dåren låter genast sin vrede märkas,

den förståndige låtsas inte om en skymf#.

Dumdristige och idioten; visar sitt vredesmod,

förbittring och raseriutbrott.

Den karaktärs mogne bryrs sig inte om;

glåpord, hånfullhet, smädelse och kränkande.

¤Ordspråksboken.  15:19.

19.  #Den lates väg är spärrad av törne,

den redbare färdas på banad väg#.

Liknöjdes, lättjefulles och bekvämes;

väg förstörd av faror och olyckor.

Öppenhjärtlige, svekfries och ordfastes väg

trygg, säker och trovärdig.

 

Ordspråksboken.  19:24.

24.  #Den late sticker handen i skålen

men ids inte föra den till munnen#. 

Beskrivning på den lates och bekvämliges

lathet och bekvämlighet.

Väljer den i stället för flitigheten, arbetsvilligheten,

och ihärdigheten.

 

Ordspråksboken.  22:13

13.  #Den late säger: Det är ett lejon på

gatan, jag blir dödad om jag går ut#.

Liknöjde och bekvämlige säger;

ej villig gå ut ur sitt egna hus; övermodets,

lathetens och bekvämlighetens ord;

jag blir dödad om jag går ut.

Ordspråksboken.  26:13-16.

13.  #Den late säger: "Det är ett vilddjur

på vägen, det är ett lejon på gatan!".

Övermodets ursäkter; säger i ord,

Vilddjur på vägen; lejon på gatan.

14.  #Dörren vänder sig på gångjärnet,

den late vänder sig på sängen#.

Dörrens dagliga rörelse på gångjärnet.

Bekväme och liknöjde; väljer sömnens vila;

i stället för flitigheten och arbetsvilligheten.

15.  #Den late sticker handen i skålen

men orkar inte föra den till munnen#.

16.  #Den late tror att han är klokare

än sju som ger vettiga svar#. 

Liknöjde, försumlige och bekväme;

tror på sin egostiska klokhet.

Predikaren. 4.5

5.  #Dåren sitter med händerna i kors

och tär på sitt eget hull#.

Dumdristiges och idiotens; lathet och bekvämlighet,

slutna händer i kors.

 Jesus Syraks bok.  22:1.

DÅRSKAPEN ÄR AVSKYVÄRD, MOTBJUDANDE

OCH OBEHAGLIG.

1.  #Den late liknar en nersmord sten;

alla människor visslar åt hans förnedring#.

Lättjefulle, liknöjde och bekväme;

liknar en nersmord sten.

Slutna händer; ej arbetsamma händer.

Hans omgivnings vittnesbörd;

lathetens och bekvämlighetens skamkänslor

och förnedring. 

¤Ordspråksboken.  15:20.

20.  #En klok son är sin fars glädje,

men dåren föraktar sin mor#.

Vis och förnuftig son; fars belåtenhet,

fröjd och välsignelse.

Dumdristige och idioten; förkastar, ringaktar

och fördömer; moderskärleken.  

Ordspråksboken.  10:1.

SALOMOS ORDSPRÅK 

OCH KÄRNFULLA TÄNKESPRÅK.

1.  #En klok son är sin fars glädje,

en dåraktig son blir sin mors sorg#.

Förnuftig och förståndig son; sin fars

fröjd, belåtenhet och välsignelse.

Tanklös, kortsynt och dumdristig son;

moderns hjärtesorg. 

Ordspråksboken.  23:22.

22.  #Lyssna till din far, som gett dig livet,

se inte ner på din gamla mor#.

Tacksam lydnad inför sin far;

villigt gav dig livet.

Uppskatta och uppmuntra din

ålderdomssvaga moder.

Ordspråksboken.  30:17.

17.  #Den som ser hånfullt på sin far

och vägrar att lyda sin mor,

hans ögon skall ravinens korpar hacka ut

och örnens ungar äta upp#.

Bemöter sin mor i olydnad; sin far med

föraktfullt, ringaktat och retsamt leende;

hans seende ögon, ska korparna

smärtsamt hacka ut.

Föda till korparnas ungar.

¤Ordspråksboken.  15:21.

21.  #Den vettlöse har sin glädje i dårskap,

den insiktsfulle håller rak kurs#.

Huvudlöse och oförnuftige har sin

belåtenhet och förnöjelse i andliga

förvillelsen och förblindelsen.

¤Ordspråksboken.  15:22.

22.  #Utan överläggning går en plan om intet,

med många rådgivare lyckas den#.

Saknade rådslag, samtal och förhandlingar;

skapar förvirring och o-ordning.

Beslutsamma handledare och vägledare;

ger ärliga och öppenhjärtliga samtal

och förhandlingar.

Ordspråksboken.  1:14.

14.  #Du får vara med och dela, vi har en

gemensam penningpung#.

O-ärlighet, sviklighet och bedräglighet;

frestar och lockar till orätt vinning.

Ordspråksboken.  20:18. 

18.  #Planer lyckas om man rådslår,

för inte krig utan överläggning#.

Beslutsamma handledare och vägledare;

ger inga tvistemål, ordstrider och osämja.

¤Ordspråksboken.  15:23.

23.  #Glad blir den som kan ge svar ----

vad är bättre än ett ord i rättan tid#!

Beslutsamma svar; hjärtats inre glädje,

ro och harmoni.

Bättre är visa och förnuftiga ord vid rätt tillfälle.

Ordspråksboken.  25:11.

11.  #Som guldäpplen i silverfattningen är ord

som yttras i rättan tid#.

Visa och kloka ord tyngre än pratsamma

och tomma uttalade ord i orätt tid.

¤Ordspråksboken.  15:24.

24.  #Den kloke vandrar uppåt på livets väg

för att undvika dödsrikets djup#.

Förnuftige och eftertänksamme;

söker insikten och visheten, i stället för

livet i dödssyndernas förfall och undergång.

¤Ordspråksboken.  15:25.

25.  #Den högmodiges hus river Herren ner,

men änkans gränssten låter han ingen rubba#.

Herren jämnar med marken den stoltes

och övermodiges byggnadsverk.

Änkans gränsmärke; försvarar och beskyddar han. 

Ordspråksboken.  22:28.

28.  #Flytta inte en uråldrig gränssten

som dina förfäder rest#.

Visa en uppskattning och tacksamhet;

inför förfädernas uråldriga gränssten.

Ordspråksboken.  23:10.

10.  #Flytta inte en gränssten, gör inte intrång

på de faderlösas mark#.

Visa en tacksam och uppskattad ära;

inför en gränssten.

Skada inte de faderslösas markområde.

Judit. 9:11.

11.  #Ty din makt beror inte på stora armeer,

ditt välde inte på starka kämpar.

Nej, du är de förtrycktas Gud,

du är de svagas hjälpare,

de kraftlösas försvarare,

de uppgivnas beskyddare,

en räddare för dem som är utan hopp#.

Allsmäktige Gud; ej förslavad av stormäns

makt inflytande.

Förtrycktas och slavarnas Gud.

Försvagades, maktlösas och kraftlösas;

tröst, hjälp och stöd.

Uppgivnas, svagas och hårt medtagnas;

försvarare och beskyddare.   

Lukas.  1:51.

JUNGFRU MARIAS LOVSÅNG.

Marias besök hos Elisabeth.

51.  #Han gör mäktiga verk med sin arm,

han skingrar dem som har övermodiga planer#.

Beskriver den allsmäktiges barmhärtiga

gärningar.

Fördriver och förjagar; de stoltas och övermodigas,

tankar och planer.

¤Ordspråksboken.  15:26.

26.  #För Herren är de gudlösas planer vidriga,

men vänliga ord är rena#.

Gudsförnekarens och fördömdes tankar

och förslag; avskyvärda och hatade inför Herren.

Godhjärtliga, älskvärda och mäniskovänliga ord;

fria från synd, frigjorda från orenheten

och försonade med treenigheten.

¤Ordspråksboken.  15:27.

27.  #Den som roffar åt sig drar olycka över sitt hus,

den som skyr mutor får långt liv#.

Tjuvaktigen i människors hjärtan; leder till

husets hemsökelse, fördärv och undergång.

Avstå från mutors lockelser; välsignar livet.

Ordspråksboken.  1:19.

19.  #Så går det den som girigt roffar åt sig:

det kostar honom hans eget liv#.

Tjuvaktigens girighet och snålhet; livets

fördärv, ödeläggelse och tillintetgörande. 

Ordspråksboken.  17:23.

23.  #Den onde tar mutor ur mantelvecket

för att hindra rättvisans gång#.

Samvetslöse och ondsinte; lägger sig till med andras ägodelar ur mantelvecket;

fördröjer och försenar rättvisans gång. 

Predikaren.  7:8.

8.  #Hot fördummar den vise,

förståndet förmörkas av mutor#.

Hotfulla ord och hotelser; gör den vise

kortsynt och oförståndig.

Förnuftet och klokheten; förmörkas av mutor. 

Jesaja bok. 1:23.

23.  #Dina sturska stormän är tjuvars kumpaner.

Alla älskar de mutor, ständigt försöker

de sko sig.

De för inte den faderlöses talan,

änkans sak tar de inte upp#. 

Gensträviga och oförskämda stormän;

tjuvars medbrottslingar.

I sin tjuvaktighet; övermodets habegär;

ej förnöjsam.

Visar ej medömkan och medkänsla; för

den faderlöse.

Ej änkans försvarare. 

¤Ordspråksboken.  15:28.

28.  #De rättfärdiga tänker innan han svarar,

men ur syndarens mun strömmar ondska#.

Renhjärtade, syndfrie och ostrafflige;

behärskar sin tunga.

Ur syndaträlens och gudföraktarens mun;

strömmar elaka och svekfulla ord. 

Ordspråksboken.  10:14.

14.  #De visa sparar sin kunskap,

av dårens ord kommer strax fördärv#. 

De kloka och förnutiga; sparar sin kunnighet,
lärdom och kännedom.

Dumdristiges och ondsintes ord;

fördömande, förstörande och skadliga. 

¤Ordspråksboken.  15:29.

29.  #Herren är fjärran från de onda,

men han hör den rättfärdiges bön#.

Herrens närvaro långt borta från

de samvetslösa och ondsinta.

Lyssnar på renhjärtades, syndfrias och ostraffliges;

önskan, tillbedjan och begäran.

Jobs bok.  35:13.

13.  #Gud lyssnar inte till tomma böner,

den Väldige bryr sig inte om sådant#.

Gud bryr sig inte om innehållslösa

och tanketomma böner. 

Psalm. 66:18.

18.  #Om jag burit ont i sinnet skulle Herren

inte ha hört mig#.

Omoraliskt och samvetslöst sinne;

lyssnar inte Herren på.  

Jesaja bok. 1:15.

15.  #När ni lyfter era händer i bön

vänder jag bort blicken.

Hur mycket ni än ber lyssnar jag inte.

Ni har händer av blod på händerna#.

De oskyldigas blod finns i era händer==

orenat era händer.

Era orenade upplyfta händer; vänder jag

min blick ifrån.

Era önskningar, tillbedjan och begäran;

ej mitt hjärta till behag.

Johannes. 9:31.

31.  #Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare,

men om någon fruktar Gud och gör hans vilja,

då lyssnar han till honom#.

Syndaträlen och gudsförnekaren;

lever i olydnad; inför Guds uppmaningar,

budord och föreskrifter.

Lyhört hjärta; gör hans vilja.

Jakob.  5:16.

16.  #Bekänn därför era synder för varandra,

och be för varandra att ni skall bli botade#.

Ödmjukheten; inre styrkan i att bekänna och bikta,

sina synder.

Visa omsorg, ömhet och medkänsla för varandra;

ger läkedom och hälsa.   

¤Ordspråksboken.  15:30.

30.  #Vänliga blickar gör hjärtat glatt,

god nyhet ger kroppen styrka#.

Godhjärtade, älskvärda och förstående blickar;

hjärtats inre glädje, ro och harmoni.

¤Ordspråksboken.  15:31.

31.  #Den som tar emot hälsosam tuktan

får tillträde till de visas krets#.

Tuktans inre liv; hälsosam och läkande;

ger varaktig gemenskap med vishetens hjärtan.

31.  #Ordspråksboken.  10:17.

17.  #Den som tar emot fostran visar vägen till livet,

den som undviker tuktan leder vilse#.

Hjärtats ödmjukhet; mottaglig för fostrans inre liv.

Hjärtats övermod; aktar sig för tuktan;

övermodet vilseleder människors tankar

och hjärtan. 

¤Ordspråksboken.  15:32.

32.  #Den som försmår fostran förkastar sig själv,

att ta emot tuktan ger insikt#.

Förakta och förkasta; fostrans inbjudan;

föraktar och förkastar sig själv.

Tuktans inre liv; ger insiktfulla hjärtan.

¤Ordspråksboken.  15:33.

33.  #Gudsfruktan fostrar till vishet,

ödmjukhet är vägen till ära#.

Gudshängivenheten och fromheten;

hjärtats fombarhet in i vishetens inre liv.

Ödmjukhetens inre liv; vägen till renheten

och de andliga dygderna.

Ordspråksboken.  11:2.

2.  #Övermod har skam i sitt släptåg,

vishet finns hos de saktmodiga#.

Övermodet, stoltheten och dumdristigheten;

har skamkänslan som sin följeslagare.

Vishetens inre liv bor i de saktmodigas

och ödmjukas hjärtan.

 

ORDSPRÅKSBOKEN.  15:1-16.

¤Ordspråksboken.  15:1.

1.  #Mjukt svar stillar vrede,

hårda ord väcker harm#.

Ödmjukt, ömsint och milt svar; 

stillar vreden och förbittringen.

Våldsamma, oförsonliga och hårdhjärtade ord;

ger förbittring, irritation och upprördhet.   

Ordspråksboken.  25:15.

15.  #Tålamod beveker härskare,

mild tunga bräcker ben#.

Tålmodigheten, uthålligheten och tåligheten;

påverkar och mjukar upp styresmännens sinnen.

Fridsam, saktmodig och mild tunga;

knäcker och bryter sönder ben. 

¤Ordspråksboken.  15:2.

2.  #Den vises tal flödar av kunskap,

ur dårens mun strömmar enfald#.

Förnuftiges tal och klokes tal; flödar av

lärdom, klarhet och kunnighet.

Ur dumdristiges och idiotens muns ord;

strömmar dumheter och okunnighet.

Ordspråksboken.  13:16.

16.  #Den förståndige gör allt med insikt,

dåren sprider dumhet omkring sig#.

Betänksamme och kloke gör allt med;

förståelse och kännedom.

Dumdristige och idioten; sprider okunnighet

och struntprat i sin omgivning.

¤Ordspråksboken.  15:3.

3.  #Herrens blick når överallt,

den följer onda och goda#.

Herrens allvetande blickar ser överallt.

Allvetande blickar vakar över omoralen,

ondsintheten, arvssynden och dödssynden.

Vakar över; renhjärtligheten, syndfriheten

och ostraffligheten.

Ordspråksboken.  5:21.

21.  #Herren ser var människan går,

han ger akt på alla hennes steg#.

Allvetande blickar ser människans fotsteg.

Iakktar och lyssnar på hennes steg;

till att göra det onda eller goda.

¤Ordspråksboken.  15:4.

4.  #Läkande ord är ett livets träd

men svekfulla knäcker lusten att leva#.

Läker och återställer inre hälsan;

ordens läkande av själssår.

Falska och illistiga ord; ger ångest,

rädsla och oro.

Ordspråksboken.  12:18.

18.  #Tanklösa ord kan såra som svärd,

men den vises tal ger läkedom#.

Tankspridda och korttänkta ord;

ger djupa själssår.

Förnuftigt och klokt tal; ger läkedom

till ande, själ och kropp.

¤Ordspråksboken.  15:5.

5.  #Dåren förkastar sin fars fostran,

klok den som låter sig tuktas#.

Dumdristige och idioten; avvisar och fördömer

sin fars fostran och tuktan i de andliga dygderna.

Vise och förståndige; förstår tuktighetens djupheter, in i treenighetens inre liv.

Ordspråksboken.  10:17.

17.  #Den som tar emot fostran visar vägen till liv,

den som undviker tuktan leder vilse#.

Ödmjukt hjärta+öppenhjärtlighet inför fostrans

inre liv, vägen till livets varaktighet.

Ej hörsammar tuktans inbjudan; leder till

förvillelse och villovägar. 

¤Ordspråksboken.  15:6.

6.  #I den rättfärdiges hus samlas rika skatter,

vad den onde tjänar förfäras#.

I den sveklöses och svekfries hus;

samlas värdefulla rikedomar.

Samvetslöses och ondsintes förtjänst;

värdelös och betydelselös i människors

och Guds ögon. 

Jobs bok. 27:19.

19.  #Rik går han till sängs ---- en sista gång:

när han slår upp sina ögon är allt borta#.

Rikedomens otrygghet; rik inför nattens vila,

bemöts av fattigdomen; efter nattens vila.

¤Ordspråksboken.  15:7.

7.  #Den vises ord sprider kunskap

dårens tankar går vilse#.

Klokes och förståndiges ord; sprider kunnighet,

lärdom och insikt.

Dumdristiges och idiotens tankar;

förvillelsens och villovägarnas tankar.

¤Ordspråksboken.  15:8.

8.  #Den ondes offer väcker Herrens avsky,

den rättrådiges bön behagar honom#.

Samvetslöses och ondsintes offer;

väcker Herrens förakt och hat.

Sveklöses och svekfries böneliv;

Herrens hjärtats välbehag.

Jesaja bok. 1:11.

11.  Vad skall jag med alla era slaktoffer?

säger Herren.

Jag är mätt på brännofferbaggar

och gödkalvars fett, jag vill inte ha blodet

från tjurar och lamm och bockar#.

Herrens förakt och hat mot egna gärningars

offertjänst; i likhet med Kains offertjänst;

ej Herren till välbehag.

¤Ordspråksboken.  15:9.

9.  #Herren avskyr syndigt leverne,

strävan efter rättfärdighet älskar han#.

Herren föraktar och hatar köttets gärningar 

Gal. 5:19-21.

Renhjärtligheten, syndfriheten och ostraffligheten;

Herren till välbehag.

Ordspråksboken.  11:20.

20.  #Rent silver är den rättfärdiges tal,

de ondas tankar är utan värde#.

Renhjärtades, syndfries och ostraffliges tal;

liknar silvrets dyrbara renhet.

Samvetslöses och ondsintes tankar;

betydelselösa och tomhetens tankar.

¤Ordspråksboken.  15:10.

10.  #För den avfällige är fostran ett ont,

men den som skyr tuktan måste dö#.

För den otrogne är andlig fostran; smärtsam

och plågosam.

Otrognes olydnad inför tuktans inbjudan;

får uppleva dödens verklighet.

¤Ordspråksboken. 15:11.

11.  #Dödsriket och avgrunden ligger

öppna för Herren, hur mycket mer då

människors hjärtan#.

Herrens kännedom om dödsrikets

och avgrundens verklighet.

Herrens allvetande kännedom om

människans inre tankar och vilja.

Jobs bok.  26:6.

Bildads tredje tal; från Shuach.

6.  #Dödsriket ligger naket inför honom,

avgrunden är lottad#.

Psalm. 139:1.

En psalm av David.

1.  #Herre du rannsakar mig och känner mig#.

Herre, du prövar och undersöker mitt hjärtats trohet.

Du har kunnigheten och insikten av mitt

hjärtats renhet, ärlighet och öppenhjärtlighet.

Ordspråksboken.  20:27.

27.  #Herren vakar över människans livsande

och ser in i hennes innersta#.

Herren skapade människan till sin avbild;

i skapelsens sjätte dag; inblåste sin livsande

i hennes näsas andningsorgan.

I sin kärleksfulla ömhet; vakar över

hennes livsande. 

Hans allvetande ögon ser in i hennes innersta liv.

Ordspråksboken.  21:2.

2.  #Människan tycker sig handla rätt,

men hjärtat prövas av Herren#.

Människans egoistiska vilja; tror på vad hon

själv gör och vill göra.

Herrens närvaro prövar och undersöker;

hennes hjärtats innersta vilja och tankar.

Ordspråksboken.  24:12.

12.  #"Vi visste ingenting", säger du,

men han som prövar hjärtan ser,

han som vakar över ditt liv vet,

och han ger alla deras gärningars lön#.

Lögnen förnekar och förskjuter sanningen.

Herrens allvetande ögon; prövar och undersöker;

människors hjärtans innandömen.

Hans vaksamma öga; ger honom kännedom.

Belönar deras hjärtans gärningar. 

Jesus Syraks bok.  23:19.

19.  #Han fruktar bara människors ögon,

men Herrens ögon känner han inte;

de är oändligt klarare än solljuset,

de ser varje steg som människor tar

och blickar in i gömda vrår#.

Människans sinnerlighet; känner en rädsla

inför människors ögons tänkande.

Sinnerligheten känner inte Herrens allvetande ögon.

Hans ögons renhet och överskådlighet;

ej jämförbart med solljusets ljusstrålar.

Hans renhets ljusstrålar belyser;

varje fotsteg hon tar.

Hans belysta+allvetande blickar ser in i

människans innersta liv.   

Lukas.  16:15.

15.  #Ni vill framstå som rättfärdiga inför

människorna, men Gud känner era hjärtan.

Det som människor sätter högt är skändligt

i Guds ögon#.

Egoviljan: vill visa sig renhjärtlig, syndfri och

ostrafflig inför människors och Guds ögon.

Guds allvetande ögon prövar och undersöker;

era hjärtans innandömen.

Inför den mänskliga sinnerligheten äras;

i Guds ögon avskyvärt och förkastligt. 

Hebreerbrevet.  4:13.

13.  #Ingenting kan döljas för honom,

allt skapat ligger naket och blottat för hans öga.

Och inför honom är det vi skall avlägga räkenskap#.

Ingenting hålls hemlighet inför honom.

Alla skapade livsvarelse; ses av honom;

allt dras fram i ljuset inför honom.

Inför Hans domstol; skall vi alla stå till svars för;

vårt jordiska liv.

¤Ordspråksboken.  15:12.

12.  #Hädaren ogillar klander,

han söker sig ej till de visa#.

Bespottaren och föraktaren; fördömer och avskyr,

kritik och anklagelser. 

Låter sig ej inbjudas av de visas närvaro.

Ordspråksboken.  9:7.

7.  #Den som tillrättavisar en hädare blir skymfad,

den som klandrar en syndare möter hån#.

Bespottaren och föraktaren lyssnar inte på

moralpredikan, förmaningar och tillrättavisningar.

Kritisera och anklaga en syndaträls livsstil

och livsföring; bemöts av bespottelse,

glåpord och förödmjukelse.  

Ordspråksboken.  13:1.

1.  #En klok son älskar fostran, den trotsige

lyssnar inte på klander#.

Vis, erfaren och förståndig son; bemöts av

fostrans kärlekssår.

Hårdnackade och övermodiga;

lyssnar inte på kritik och anklagelser.

¤Ordspråksboken.  15:13.

13.  #Glatt hjärta ger ljus uppsyn,

sorg skapar modlöshet#.

Förnöjsamt hjärta; utstrålar ett fint 

och mjukt leende. 

Sorgset hjärta skapar rädsla och missmod.

Ordspråksboken. 17:22.

22.  #Glatt hjärta ger god hälsa,

modlöshet suger märgen ur benen#.

Tacksamt hjärta; läkande och hälsosam.

Missmod och rädsla; livsglädjens

och hjärtefridens fara och olycka.  

¤Ordspråksboken.  15:14.

14.  #En klok man söker kunskap,

dåren ägnar sig åt dumt prat#.

Vis och förnuftig man; känner hjärtats

längtan efter insikten och lärdomen. 

Samvetslöse och ondsinte; tar sig tid för

sruntprat prat och tomma ord.

Ordspråksboken.  13:16.

16.  #Den förståndige gör allt med insikt,

dåren sprider dumhet omkring sig#.

Fullkomliges, klokes och betänksammes;

livsstil och livsföring; återspeglar hans

insiktsfulla vilja.

Samvetslöse och ondsinte; sprider

sin dumdristighet och idioti i sin omgivning.

¤Ordspråksboken.  15:15.

15.  #Den fattige har det alltid svårt,

men gott lynne ger ständig fest#.

Fattiges fattigdom; lidande och smärtsam.

Varmhjärtat och godhjärtat sinne;

ger daglig inre glädje, ro och harmoni. 

¤Ordspråksboken.  15:16.

16.  #Bättre knapphet och gudsfruktan

än överflöd och oro#.

Bättre livets brister och fattigdom

och hjärtats lydnad inför Herrens lagbud;

i stället för rikedomens lyx och överflöd.

Psalm.  37:16.

16.  #Bättre det lilla den rättfärdige har än de gudlösas stora rikedom#.

Bättre livsstil och livsföring i den renhjärtliges,

syndfries och ostraffliges närvaro;

i stället för gudsförnekarens och fördömdes

närvaro i lyx och överflöd. 

Ordspråksboken.  16:8.

8.  #Bättre äga lite med rättfärdighet

än tjäna mycket med orätt#.

Bättre liv i renhjärtligheten, syndfriheten

och ostraffligheten; i stället för att förtjäna

en orätt vinning.

Predikaren.  4:6.

6.  #Bättre en handfull i lugn och ro

än två händer fulla och mycket möda,

ett jagande efter vind#.

Bättre en livsföring i lugnets och rons

ärerika välsignelser; i stället för arbetssamma,

och arbetstyngda händer.

Arbetsamma händers jagande efter

agnarnas tomhet.

Predikaren.  5:11.

11.  #God är arbetarens sömn, han må äta litet

eller mycket, men den rikes överflöd ger

honom ingen ro att sova#.

Arbetarens sömn fin och givande.

Penningstarkes och förmögnes; lyx och överflöd,

ger honom daglig oro, inför nattens vila.

Jesus Syraks bok.  29:22.

22.  #Bättre leva fattigt i ett skjul av bräder

än äta överdådigt i en annans hus#.

Bättre liv i fattigdom; i ett byggnadsverk

av bräder; i stället för frosseri i annans hus.

ORDSPRÅKSBOKEN.  14:19-35.

¤Ordspråksboken.  14:19.

19.  #Den onde måste buga för den gode,

syndaren vid den rättfärdiges dörr#.

Samvetslöse och ondsinte; ödmjukar sig

inför den varmhjärtade och godhjärtade.

Gudsföraktaren och syndaträlen;

ödmjukar sig inför den renhjärtiges, syndfries

och ostraffliges dörr.    

¤Ordspråksboken.  14:20.

20.  #Den fattige avskys även av sin like,

men rik man har många vänner#.

Nödlidande, behövande och tomhänte;

känner ingen gemenskap i fattigas närvaro.

Förmögen och välbärgad man; har

en givande vänskap.

Ordspråksboken. 19:24.

24.  #Den late sticker handen i skålen

men ids inte föra den till munnen#.

Latheten och bekvämligheten;

ovillig i att äta skålens näringsrika föda.

Jesus Syraks bok.  6:10.

10.  #Somliga vänner är gärna gäster vid ditt bord

men stannar inte hos dig i nödens tid#.

Visar en vänskapskänsla vid ett dukat bord.

Ej beprövad vänskap; ej tillgänglig i trångmål,

svårigheter, lidande och olyckor.

 

Jesus Syraks bok.  13:21.

21.  #Snavar den rike får han stöd av sina vänner.

Faller den ringe stöter hans vänner bort honom#.

Penningsstarke och välbärgade; känner vänners stöd och hjälp i svårigheter, lidande och olyckor.

Nödställde, behövande och tomhänte;

hans vänners slutna händer; förargas

och reagerar sig mot honom.

¤Ordspråksboken.  14:21.

21.  #Den som föraktar sin broder är en syndare,

lycklig den som tar sig an en nödställd#.

Ringaktar, förkastar och avskyr sin broder;

gudsförnekare och syndens träl. ????

Välsignad den som visar omsorg, ömhet och värme;

mot den tomhänte och behövande.

Ordspråksboken.  11:25.

25.  #En givmild människa får rikt igen,

den som mättar andra blir själv mättad#.

Frikostig och godhjärtad människa;

får tillbaks i överflödets inre glädje, ro och harmoni.

¤Ordspråksboken.  14:22.

22.  #Ränksmidaren går alltid vilse,

den som vill gott möter trofast kärlek#.

Intrigmakaren går på villovägar.

Godhjärtade och varmhjärtade möter

trohetens och ståndaktighetens kärleksfulla

ömsinthet och ömhet.

¤Ordspråksboken.  14:23.

23.  #All möda ger vinst, prat bara förlust#.

All arbetsam flitighet belönas.

Pratsamheten och pratsjukheten; ej belönas.

Ordspråksboken.  10:4.

4.  #Lat hand gör fattig man,

flitig hand gör rik#.

Lat och bekväm hand++sluten hand;

Sluten hand++fattig man;  ej givande.

Sluten hand; ej arbetsam.

Sluten hand; lat och bekväm.

Lathetens och bekvämlighetens ovilja;

Ej givande; övermodig; tänker bara på sig själv.

Flitig, arbetsam och ihärdig hand:

gör människan rik på överflöd;

God vänskap, uppmuntrande ord, ärad i staden,

i Guds och människors ögon.

 Ordspråksboken. 21:5

5.  #Flit och förutseende ger vinst,

hastverk bara förlust#.

Arbetsamhet, strävsamhet och arbetsiver;

klokhet, vaksamhet och framsynthet;

gör livet meningsfullt och innehållsrikt.

Slarvigheten och fuskverksamhet;

ger fattigdom, lidande och olyckor. 

¤Ordspråksboken.  14:24.

24.  #Rikedom är den vises krona,

dårens krans är enfald#.

Välstånd och överflöd; den vises ärekrona.

Samvetslöses och ondsintes blomsterkrans;

kortsyntheten och omdömeslösheten.

¤Ordspråksboken.  14:25.

25.  #Ett sannfärdigt vittne räddar liv,

en menedare bedrar#.

Ärligt och sanningsenligt vittne räddar

och försvarar liv.

Den falske; sviker, vilseleder och förråder. 

Ordspråksboken.  12:17.

17.  #Ett ärligt vittne säger sanningen,

en menedare bedrar#.

Trovärdigt, öppenhjärtligt och rättvist vittne;

säger sanningen.

Den falske; sviker, förråder och ljuger

för sanningen.

¤Ordspråksboken.  14:26.

26.  #Den som fruktar Herren har ett tryggt värn,

och barnen får en säker tillflykt#.

Hjärtats lydnad+hörsammar herdens röst;

ó-bekymrad, säker, självmedveten och lugn;

själens försvar och skydd. 

Familjens barn;  känner en lugn och trygg

känsla i föräldrarnas gemenskap.

Ordspråksboken.  10:29.

29.  #Herren är den oförvitliges värn

men ogärningsmannens olycka#.

Herren den syndfries och felfries försvar

och beskydd. 

Herren är lagens förbrytares olycka och fara.

¤Ordspråksboken.  14:27.

27.  #Gudsfruktan är en källa till liv,

en hjälp att undgå dödens snaror#.

Livets lydnad i Herrens uppmaningar och budord;

källan till inre livsglädje, ro och harmoni.

Lydiga fotsteg; stödet och hjälpen;

inför dödens listiga snaror.

Ordspråksboken.  10:11.

11.  #Den rättfärdiges ord är en källa till liv,

de ondas ord gömmer ofärd#.

Renhjärtades, syndfries och ostraffliges ord;

Ordspråksboken.  19:23.

23.  #Gudsfruktan ger människan liv,

hon får vila mätt, skonad från olyckor#.

¤Ordspråksboken.  14:28.

28.  #Talrik är befolkning är kungens ära,

brist på folk blir furstens fall#.

Befolkningens fruktsamhet; kungens ärekrona.

Ofruksamheten; härskarens och furstens;

misslyckande och fördärv.

¤Ordspråksboken.  14:29.

29.  #Den tålmodige är full av insikt,

den hetsige ökar sin dårskap#.

Behärskade, långmodige och fördragsamme;

hjärtat fyllt av insiktens fullhet.

Hetlevrade, ilskne och otålige;

förökar sin dumdristighet.

Ordspråksboken.  12:16.

16.  #Dåren låter genast sin vrede märkas,

den förståndige låtsas inte om en skymf#.

¤Ordspråksboken.  14:30.

30.  #Sinnesfrid ger kroppen hälsa,

lidelse är röta i benen#.

Själsro, själslugn och inre frid;

kroppens läkedom och hälsa.

Ordspråksboken.  17:22.

22.  #Glatt hjärta ger god hälsa,

modlöshet suger märgen ur henne#.

¤Ordspråksboken.  14:31.

31.  #Att förtrycka de ringa är att smäda deras

skapare, ärar honom gör dem hjälper de fattiga#.

Förslava, tyrrannisera och trälbinda;

fattiga, obetydliga och anspråkslösa;

skymfar, bespottar, förtalar och hånar

deras skapare.

Ära skaparen; gör stödet och hjälpsamma

händer mot de fattiga och nödlidande. 

Ordspråksboken.  14:21.

21.  #Den som föraktar sin broder är en syndare,

lycklig den som tar sig an en nödställd#.

Ordspråksboken.  17:5.

5.  #Att håna en fattig är att smäda hans skapare,

den skadeglade undgår inte straff#.

¤Ordspråksboken.  14:32.

32.  #Syndaren slås omkull av sin ondska,

den rättfärdige skyddas av sin redbarhet#.

Gudsförnekaren och syndaträlen;

faller i sin elakhet, illvilja och ondsinthet.

Renhjärtade, syndfrie och ostrafflige;

skyddas av sin svekfrihet, öppenhjärtlighet

och ordfasthet.  

Ordspråksboken.  11:5.

5.  #Den redbares rättfärdighet jämnar hans väg,

den onde faller på sin ondska#.

¤Ordspråksboken.  14:33. 

33.  #I den klokes bröst finner visheten ro,

men bland dårar far hon illa#.

I den klokes hjärta; bor vishetens inre ro.

Samvetslöses och ordsintes liv; i faror och olyckor.

¤Ordspråksboken.  14:34.

34.  #Rättfärdighet ger landet ära,

synd vanhedrar ett folk#.

Renhjärtligheten, syndfriheten och ostraffligheten;

ger landet en ärekrona.

Arvsynden, dödssynden och förvillelsen;

vanärar, förnedrar och kränker landets befolkning.

¤Ordspråksboken.  14:35.

35.  #En duktig tjänare vinner kungens gunst,

en oduglig drabbas av hans vrede#.

Flitig och arbetsam tjänare; vinner kungens

välbehag välvilja.

Lat och bekväm tjänare; bemöts av

kungens vrede, raseri och förbittring.

MED TOMMA HÄNDER.

1.  Säg något om Thereses andliga utveckling?

Kapitel.1

1 UPPVAKNANDET.

Vid julen 1886 förändrades allting.

Man kan inte jämföra Thereses inre tillväxt med

den hos andra fjortonåriga ungdomar.

Hon började mycket tidigt att intensivt

leva som kristen. 

Hon är knappt nio år gammal när hon medvetet

väljer helighetens ideal.

Kort tid därefter upptäcker hon lidandets nödvändighet och accepterar den.

Hon är radikal, hon "väljer allt" och

"vill inte vara helgon bara till hälften"

Hennes första kommunion, vid elva års ålder,

är ett länge förberett möte,

en "sammansmältning" med Herren.

Det är anledningen till stora eukaristiska nådegåvor, vilka särskilt kommer att inge henne kärlek till lidandet.

Ty lidandet finns där:  luttrande tvivel över hennes

gärningars moraliska värde, överkänsligheten

som tvingar henne till ett varaktigt tillstånd

av "god vilja", och som förblir overksamt

och fruktlöst fram till "julens nådegåva 1886.

Hon blir då äntligen befriad från sig själv

och psykologiskt i stånd att bättre upptäcka

omvälden:  Gud och medmänniskorna.

Jag kände kärleken tränga in i mitt hjärta,

behovet att glömma sig själv för att glädja

andra, och alltifrån det ögonblicket var jag lycklig!

2.  KALLELSEN.

Missionärskallelsen tilltalar henne, men för

sin egen del anser hon det mera logiskt att

leva sin kärlek till medmänniskorna inom

Karmels bedjande tillvaro.

Hon uttrycker sitt uppsåt på ett sätt som

betonar den sociala dimensionen när hon

inträder i klostret:

"Jag har kommit för att rädda själar och särskilt

för att be för prästerna".

Med kärleken som ideal -- det är nästan hennes enda bagage ---- befinner hon sig

den 18 april 1888 framför klausurporten till

karmelitklostret i Lisieux.

Med glatt hjärta stiger hon över tröskeln.

3.  ÖKNEN.

När Therese tänker tillbaka på sin resa till Rom,

skriver hon: "Aldrig förr hade jag varit omgiven

av sådan lyx.

Men lyckan ligger ju inte i rikedom, ty jag skulle

varit lyckligare under ett halmtak med hoppet

om Karmel, än bland förgyllda paneler,

vita marmortrappor och sidentapeter med

sorg i hjärtat.

Å, jag kände att glädjen inte ligger i tingen

omkring oss, den finns själens innersta,

och därför kan man äga den i ett fängelse likaväl

som i ett slott.

Jag är ju lyckligare i Karmel ---- även under

inre och yttre prövningar --- än i världen,

där jag var omgiven av livets bekvämligheter

och framförallt av familjelivets lycka"! 

Öknen möjliggör att man snabbt uppnå detta mål.

Johannes av korset uttrycker det så här:

den kortaste vägen till ALLTETS höjd

går genom INTET.

Så vill Therese också ha det: inga omvägar till

kringliggande bebodda trakter, utan rakt fram

genom öknens hjärta.

Ensamheten är då ingen tomhet.

Man är på väg till en oas där den älskade bor.

På så sätt följer oasen med oss, den älskade

kommer oss till mötes.

Öken får en djup dimension.

Försakelserna fylls av mening.

I själva verket befinner sig den Älskade inte

i oasen under den andliga ökenvandringen.

Therese råkar även ut för stunder, då natten kommer över öknen.

Allting förflyktigas.  Hon ser inte längre

den osynlige: det är lidandet, den djupaste erfarenheten av öknen.

Öknens hjärta är hjärtats öken.

Hon förnimmer inte längre Jesu hand.

Skälvande ser hon sig omkring.

Hon frestas att tänka:  Han är inte här,

han är ingenstans.

Men det är dålig logik. 

Däremot är det god logik att säga

"Saliga de som inte har sett men ändå tror "

( Joh. 20:29 ).

Och vi möter ständigt temat om kärleken till

Jesus i hennes brev från ökenvandringen

"jag vill ge Jesus allt, jag vill inte ge den skapade

varelsen så mycket som en atom av min kärlek.

Han vill att allt skall vara för honom.

Ja, då skall allt vara för honom, allt!"

Jag skulle vilja älska honom så mycket!....

Älska honom mer än han någonsin älskats!...

Min enda  önskan är att alltid göra Jesu vilja!"

Vår uppgift är att glömma oss själva, att tillintetgöra oss .... vi är så lite ....

och ändå vill Jesus att själarnas frälsning

skall bero på våra  uppoffringar, på vår kärlek

( ... ) livet blir kort,  evigheten oändlig...

Låt oss göra livet till ett ständigt offer,

ett kärlekens mysterium, för att trösta Jesus,

han önskar inte något annat än en blick,

en suck, men denna blick, denna suck bör vara

för honom ensam!...

Den dag då hon avlägger sina löften formulerar

hon denna bön:

"Må jag aldrig söka eller finna något utom

dig ensam ( ... ).

Låt aldrig det jordiska oroa min själ ( ... )

Jesus, jag ber dig endast om ( .... ) kärlek,

den oändliga kärleken utan annan gräns än dig ....

En kärlek som inte längre är jag, utan du,

min Jesus.

4. SANDEN.

Nu upptäcker hon sandens symbolik.

Sanden är en anonym massa av små korn,

alla lika varandra, nästan osynliga.

Sandkornet är en symbol för fattigdom och litenhet,

för det som inte drar till uppmärksamheten till sig.

Under Thereses första år i klostret passar bilden

med sandkornet föträffligt väl in i hennes tankevärld.

Hon lever dold för världen i ett klasurkloster.

Hon är nästan tillintetgjord under lidandets tyngd.

Dessutom upplever hon torka och tomhet i bönen.

Men hon vet att hon är utsatt för Solens brinnande

värme. Så länge tycker hon om små, oupptäckta

handlingar.  Kärleken är hennes ideal,

och vägen dit kan beskrivas som en ansträngning

att i allt förminska sig själv, sammanfattas

i valspråket:  "Försvinna för att älska".

I alla denna unga karmelits skrifter märker

man att det som ger henne mod i lidandet

är kärlek till Jesu person.

Hennes längtan efter att bli glömd och okänd

är helt inriktad på en person, det är en längtan

efter att han allena skall lägga märke till henne.

Therese har ständigt uttrycket "att vara liten"

på läpparna.  Hon kommer att ha det senare också. 

Dock kan en märkbar förändring konstateras.

Litenhet är under de första åren främst synonymt

med den ödmjukhet, som står till förfogande

för kärleken till Gud.

Senare kommer litenheten, som symboliseras

av barnet, att sträcka sig långt bortom

ödmjukheten, som för övrigt alltid kommer att

förbli ett grundelement.

Litenheten blir då huvudsakligen ett barns

"tillitsfulla hopp" till sin far.

Den står då inte längre till förfogande för vår

kärlek till Gud, för den kärlek vi vill bära fram,

utan för Guds barmhärtiga kärlek till oss,

som vi skall ta emot.

Här har vi Thereses djupaste övertygelse:

"Jag känner inte något annat sätt att nå

fullkomligheten än kärlek".

Efter flera års erfarenhet av sin egen vanmakt

och framför allt efter att ha blivit bländad

av insikten i Guds barmhärtighet skriver hon:

"Det är förtröstan och endast förtröstan

som kan leda oss till Kärleken. 

2.  Vad är Guds barmhärtighet för Therese?

KAPITEL 2.

FRÅN KRIS TILL AVSPÄNNING.

Det är en januari-kväll 1895.

I Karmeliterklostret har syster Therese dragit

sig tillbaka till den ensamma tystnaden i sin

lilla ouppvärmda cell. 

Hennes grova dräkt ger henne ett visst skydd

mot kylan.  Hon sitter på en liten pall,

som tillsammans med den hårda bädden -----

en halmmadrass, tre plankor, två små

bockar ---  utgör hela möblemanget.

Hon nhar nyss fyllt tjugotvå år och har varit

i klostret i nästan sju år.

Flickan har blivit en kvinna med samma andliga

iver som förr, men mera vis och mera innerlig.

Hon har trettiotvå månader kvar att leva.

Ljudlöst fortsätter tuberkulosen sitt nedbrytande

verk i hennes kropp.

Therese är en lycklig kvinna.

Hennes hjärta är fyllt av frid, glädje och Närvaro.

Den stränga ensamheten har något festligt

över sig denna iskalla kväll.

Det lilla rummet är fyllt av Gud.

Hon håller en skrivbräda på sina knän och skriver

ner några tankar om sitt liv.

Ungdomsminnen.

Hennes underordnade har så befallt.

Efter en första oro har hon i all enkelhet böjt

sig för denna befallning.

Det hon nu vill skriva ner på pappret är inte så mycket hennes liv utan snarare den

Älskades roll i henne kärleksäventyr.

Hon upptäcker honom i allting.

Snarare än att lägga fram fakta vill hon tala om

Guds nåderika godhet, som lyser rakt igenom

dessa fakta och ger dem djup.

Hennes kallelse, hela henne liv, hennes forna

lidanden och inre strider, ja, allt infogas

under ett "mysteriums" tecken.

Och detta mysterium fått ett namn:

"Barmhärtighet".

  

Mitt liv:

Ser mig själv: Levde i en 25 kvadrat lägenhet;

under tio års tid. 

Saknade en tv.  Läste Guds ord.

Tog ledighets dagar från jobbet.

Ibland kortare tid; ibland längre tid; i ensamhet.

3.  Vad innebär "den lilla vägen"? 

HENNES MANIFEST.

Berättelsen om den uppmuntrande drömmen

av den 10 maj är enligt Therese ett vackert

"preludium" till det som följer.

Under sömnen dyker en fråga upp ur hennes

undermedvetna  ( den lever alltså på djupet !):

"Begär ( inte Gud ) något mer av mig än mina

ynkliga små gärningar och mina önskningar.

Är han nöjd med mig?

Hon får ett jakande svar.  Therese vaknar av glädje.

Hon kommer alltid att se ett Herrens tecken

i denna dröm mitt i sin mörka prövning,

en garanti för äktheten i hennes väg.

Ty det är just i detta som hon ser sammanfattningen av sin "Lilla väg": att göra sitt bästa med "fattiga små gärningar" och för

övrigt "längta", alltså förtrösta på att Herren är nöjd med hennes oförmåga är nöjd med hennes

oförmåga och skall ge henne det som hon inte

kan förvärva själv.

Därför är denna berättelse en idealisk inledning

till Thereses "lila lära".

Låt oss se närmare på orden "fattiga små" gärningar.  De är inga ihåliga ord hos Therese

eller vanliga diminutiv föratt presentera

sakerna på mera charmerande sätt.

Som den äkta kontemplativa människa hon är

laddar hon sina intryck med mening!

Hon tror på det hon säger och är övertygad om

sin fattigdom och sin begränsning.

LITENHETEN är hennes livsklimat, men man anar vilket stort ädelmod som finns fördolt däri.

Litenhet är här ödmjukhetens djup,

självförglömmelse, utrymme för den Gud som

är större än det egna jaget, sanning,

beredskap att tjäna.

Sådana FATTIGA, sådana SMÅ har Jesus saligförklarat i sin Bergspredikan.
Therese ställer sig beslutsamt i deras led.
Hon ser de "små själarna" som en klass
privilegerade vänner till Jesus, ja, egentligen

den enda klass han håller av.

Om man inte blir som ett barn blir man inte

delaktig av himmelriket, säger han till varje människa  ( jfr   Matt 18:3 ).

Therese vill undvika varje sken av storhet.

Hon påminner om sin "otrohet", sina "svagheter",

sina "fel".

Ingenstans jämställer hon sig med de

fullkomliga.  Det är typiskt att hon i brevet utan

att tröttna stryker under uttrycket SMÅ SJÄLAR:

ända till sju gånger!

Det är där hon känner sig hemma! Det är för dem

hon skriver sin "lilla lära".   

Honn vet att de är legio.

I grund och botten skriver hon om den väg som

varje människa bör gå. 

4.   TILLIT OCH ÖVERLÅTELSE ÄR NYCKELORD

FÖR THERESE.

2.  GUD, DEN  OFÖRLIKNELIGE.

Therese konfonteras också med sin otillräcklighet på grund av den oändliga räckvidd hennes

kärlekslängtan har.

Älska, älska helt, oändligt, gränslöst:

sådan var och är hennes dröm.

Det är för detta som hon gjort sig fri.

Det är därför hon har blivit fattig på allt,

fri från sig själv, det är därför hon ber och vakar.

Det är hennes enda mål.

Men hon får mycket snart "sinne för det Oändliga".

PÅ sin professionsdag ber hon om "den

oändliga kärleken utan annan gräns än dig .....

En kärlek som inte längre är jag utan du,

min Jesus"   I sin offerakt bönfaller hon Gud

om den "fullkomliga" kärlekens "matyrium".

Manuskript B talar om kärlekens fullhet 

och nämner tiogånger denna kärleks #dårskap". 

Den kärlek hon överlämnar sig åt på detta sätt uppväcker ytterligare något inom henne.

Hon  upptäcker de latenta möjligheterna,

som slumrar i det mänskliga hjärtats djup

och som genom kärleken kan blomstra upp.

Som den unga kvinna hon är börjar hon njuta

smaken av kärleken till Jesus och människorna!

Här finns heller inga gränser!

Vid varje akt av kärlek känner hon en längtan:

"mera" och "på nytt"!

Hennes längtan tilltar hela tiden:

"Hjärtat förlorar inte sin naturliga ömhet därför

att man ger det åt Gud, tvärtom växer denna

ömhet genom att den blir renare och mera gudomlig"

"Med glädje känner jag att hjärtat vidgas

av kärleken till honom och att det förmår ge  ojämförligt mycket mera åt dem det älskar

än om det hade inkränkts till en självisk

och ofruktbar kärlek"

Varje vinst som kärleken har gjort skapar ny törst

och större kapacitet att dricka.

Varje erfarenhet av den kärlek somm hon ger och får ta emot framkallar hos Therese en längtan

att älska ännu mer intensivt.

Som er röd tråd genom hela Thereses liv i kärlek

går längtan efter att älska den Älskade

på det sätt han förtjänar: på ett i sanning värdigt sätt, och ge ett svar som överensstämmer

med den kärlek som hon älskas med,

ett svar där hon ger lika mycket som hon får,

utan att behålla något för sig själv.

Den ivrigt älskande Therese vill älska Herren

lika mycket som han älskar henne.

Men härmed viger hon sig åt ett gränslöst,

om än heligt, nederlag.

Vi älskar aldrig Gud så som han har älskat oss.

Han älskar oss altid först och mest.

Vi kommer aldrig att kunna återgälda

denna kärlek.

Vi måste alltid erkänna oss besegrade, ty

"Gud är större än vårt hjärta"  ( 1 Joh. 3:20 ).

Till honom riktar vi lovsången:

"Ty du alllena är helig.  Du allena Herre.

Du allena den Högste".

Likväl kan kärleken inte låta bli att sträva efter jämlikhet.

Johannes av Korset säger att "själen önskar

komma att älska Gud med samma renhet

och fullkomlighet som hon älskats med,

för att på så sätt återgälda honom hans

kärlek med sin egen" ( ..... )

"Denna jämlikhet har själen alltid åstundat,

både naturligt och övernaturligt,

emedan den älskade inte kan vara tillfreds

om hon inte känner att hon älskar lika mycket

som hon är älskad"

Therese inser med obönhörlig realism det faktum,

att vi aldrig kommer att kunna älska Gud SÅ

SOM han har älskat oss.

Vi kommer alltid att bli överträffade, vi kommer alltid till korta, vi måste alltid acceptera vår

kärleks otillräcklighet.

Vid sitt livs afton uttalar helgonet denna rörande

bekännelse:  "Din kärlek har alltsedan min barndom kommit mig till mötes, den har vuxit med mig,

och nu är den en avgrund vars djup  jag inte

kan pejla.   

Kärlek drar till sig kärlek, därför höjer jag min

blick mot dig, Jesus, den skulle vilja fylla den

avgrund som lockar den, men den är inte

ens en droppe i havet!......

För att älska dig så  som du älskar mig,

måste jag låna din kärlek, först då finner

jag vila"

Efter dessa refektioner kan man dra två slutsatser:

1.   Ödmjukhet är ett grundelement på Thereses väg

mot heligheten.

Människan måste ödmjukt acceptera sin

faktiska och oundvikliga ofullkomlighet.

Hon måste i sanning acceptera sig själv

sådan hon är. 

    

2.  Man ser hoppets betydelse.

Kärleken kan aldrig av egen kraft komma dit

den vill.  Det finns verkliga tillkortakommanden

och det är en omöjlighet att någonsin kunna

återgälda Gud med samma mynt,

med kärlekens mynt.

Gentemot honom står vi i alltid i skuld.

Dååterstår det endast att be, bönfalla, hoppas:

"Herre, värdigas låta din egen kärlek växa i mig.

Komplettera det som saknas i min kärlek.

Fyll mina tomma händer, ge mig ditt hjärta."